Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Krigsunderrättelserna från Spanien äro visserligen ganska talrika men, såsorå det synes, hvarken särdeles vigtiga eller mycket tillÅ förlitliga. Regeringstruppernas senaste misslyckade operationer mot carlisterna lära emellertid ba förorsakat en nedtryckt stämning i Madrid. Ea spansk tidning gifver sitt missmod luft i följande klagotoner: Skola vi då aldrig komma på det klara med den saken huru det kan vara möjligt att carlisternas krafter icke uttömmas utan tvärom ökas så, att de nu till och med våga angripa platser, som ligga i Nya Castilien, under det att vi alltjemt förgäfves vänta på att vår härs numeriska öfverlägsenhet och våra större resurser skola förskaffa oss en slutlig och afgörande seger. Icke mindre än 36 provinser äro ju fullkomligt befriade från fienden, under det att 13 förse carlisterna med manskap, vapen och lefnadsmedel. Det är naturligt att krigföringen i de baskiska provinserna och i Navarra stöter på oerhörda svårigheter, enör dessa provinser fullkomligt beherrskas af carlisterna, hvilka de med lif. och själ äro tillgifna, För att operera der med framgång behöfva vi en armå af minst 100,000 man. Deremot är det omöjligt att förstå hvarför vi aldrig komma ur fläcken i Katalonien, Valencia och Arragonien. Hvarför äro vi icke i stånd ens till att utdrifva fienden från de platser, hvarest han har sina depoter och i hvilka han inöfvar sina rekryter. Det hela ådagalägger tydligen att icke allt är såsom det bör, och kan vara samt att det fattas antingen penningar eller energi och insigter. Emellertid är det nödvändigt att de dolda orsakerna till nu påpekade bristfälligheter träda i öppen dag, på det att de må kunna afbjelpas. Marskalk Mac Mahon fortsätter sin inspektionsresa i de vestliga departementerna i Frankrike. I Saint-Brieuc och Rennes har han blifvit mottagen af biskoparne på platsen, hvilka tillförsäkrat honom presterskapets bistånd i utöfningen af hans ansvarsfulla embete. I Saint-Brieuc har det republikanskt sionade municipalrådet beklagat sig öfver att man i magistratens adress till Mac Mahon utelemnat titeln: republikens president. Befolkningen har öfverallt visat en mycket lojal hållning. — Till fottstationen Brest anlände marskalken i fredags, gick omberd på ångaren Cuvier, inspekterade åtskilliga fregatter och lät anställa öfningar med torpedos. Han mottogs med hederssalut från alla fartygen. En tidning i Genua lemnar följande redogörelse för åtskilliga enskildheter, som röra Bazaines korta vistelse i denna stad under hans flykt från Marguårite: Då fru Bazaine och hennes kusin fram mot middagen lemnade ångbåten och begåfvo sig till hotellet, gick marskalken sist och bar kappsäckarne. Han var klädd i en grof rock och ett par gamla byxor. Vid framkomsten till hotellet vände de sig till hotellvärden och anhöllo om två rum i första våningen samt ett — för betjenten — i tredje våningen. De talade franska med värden men sinsemellan spanska. I journalen skrefvo de: hr och fru Ravilla med betjent från Madrid. Det föregifna äkta paret önskade framför allt att få hvila sig, emedan de voro uttröttade af sjöresan; men då de väl hade kommit in i sina rum, syntes de just icke vara så särdeles medtagna af resans besvärligheter; åtminstone hörde man dem flere gånger skratta mycket lifligt. Icke heller betjenten visade något spår af trötthet; han språkade ganska muntert med städerskan om Genua och det lif man för derstädes. Sedan ett par timmar förflutit, öppnade senora Ravilla dörren till sitt rum, -frågade hur det var med betjenten, och i stället för att skicka bud på honom, sprang hon helt simpelt uppför två trappor för att få tala vid honom. När table MWhöte-timmen var inne, beställde hon en plats i stora matsalen äfven för betjenten, som var ett gammalt familjeinventarium. Han fick dock sitta ett godt stycke från herrskapet. Den gamle tjenaren glömde emellertid cke ett ögonblick respekten för sitt husbondfolk. När marskalkinnan frågade honom om han ej ville ha ett glas fint Bordeauxvin, tackade han nelt beskedligt och förklarade sig vara mycket oelåten med sitt tarfliga rödvin. Senor och seora Ravilla voro under middagen ganska lifrade och gjorde sig ingen möda att dölja sin I. nunterhet för de öfriga gästerna. När middagen var slut, begärde fru Bazaine venna, bläck och papper samt skref ett bref till ingbåtsbolaget Danovaro. Klockan 6 befallde ton betjenten att gå till banstationen med saerna, hvilket han också gjorde, sedan han mycet omsorgsfullt hade borstat sin herres rock ch hatt. Bazaine såg ganska stark och välmående ut; ndast några få vita hår kunde upptäckas på ans hufvud och i hans mustascher — Dagen fter hans afresa inställde sig en polistjenstenan i hotellet och gjorde sig mycket noga unerrättad om de försvunna gästerna samt uppyste värden om hvilka remarkabla kunder an hade haft. Enligt ett telegram till Daily News yrka tt par parisiska morgontidningar för i frear eg og Ra sla Mät hå frndtndn bird körd KRA ER