Dagens Nyheter – 24 augusti 1874, sida 2

IG Bittra tårar runno utför hennes bleka kinder, när hon hörde dessa ord, . Aldrig hade hon värderat honom; högre .än nu, då han så tydligt visade I hennej sitt förakt för de låga :passionerna och förjklarade henne vara död för det han trott sik finna att hennes hjerta icke var rent. — Ja, jag kan. säga det, mumlade hon. Ni älskade henne, såsoml hvarken hon eller någon qvinna förtjenar jatt älskas. Dock fortfar ännu att älska hinne och — om ni kan — förlåt hennel Han spratt häftigt denna bön. — Ni begär, att jag. sikall förlåta er? svarade han. Vet ni då qj att hvad en man bör anse såsom mest eftdrsträfvansvärdt här i lifvet. är att kunna Atta sådana gvinner som ni? Förlåta; det vord) lika ljuft som att smekas af era häncer, beskusas af era kyssar. Deremot behböfdes det att anlita all sinnets kraft för att andfly, motstå och afsky er. Med djup rörelse lyssndhde hon till hans tal. — 0, min Gud! ni bar rätt, utropade hon, Jag har endsst bragt olycka öfver er. Men hör mig dock en glång, innan vi skiljas för alltid. Hör mig I blott en gång; — ni omkommer för min fskull, men jag har intet brott mot er på milt samvete. Han andades tunyt. Ulttrycket i hans ansigte förmildrades ej; hank uppfattade hennes yttrande allenast såsom: fen försäkrar, att vid åhörandet af