Dagens Nyheter – 24 augusti 1874, sida 2

träda och söka tillfälle att formera närmare bekantskap med odjuret, till hvilket ändamål jag också förelade nattväktaren att ej vidare störa utan endast observera nastsvärmaren och till mig rapportera, när och hvarest tjutet härnäst lät höra sig. Några dagar derefter, eller den 28 mars, då jag kl. 11 på aftonen hemkom från staden, möttes jag först af besagda tjut och derefter af nattväktarens rapport, att det hördes utgå från den sydvest intill hospitalets gränser stötande Kristinebergsskogen. Snart var jag ock med dubbelgevär m: m. rustad till utfärd, samt begaf mig, åtföljd af nattväktaren, ut i den mörka men lugna aftonen bortåt nämda skog. Som jag emellertid i brådskan glömt medtaga nyckeln till hospitalets plankport utåt nämda trakt och ej sjelf ville klättra deröfver, måste ja stanna innanför, men halp nattväktaren öfver planket och tillsade honom att gå och försöka upptäcka odjuret i skogen, der det ännu satt och tjöt. Efter några minuter återkom han med underrättelsen att han gått omkring och stått bredvid det träd, från hvilket lätet hördes utgå, men, oaktadt alla försök, ej kunnat i aftonens mörker få syn på den hemska roparen. . På min stillsägelse återgick nattväktaren då till andra sidan om nämda träd samt hojtade och klappade för att få odjuret att stiga upp och, som jag hoppades, åt det håll, der jag stod innanför planket; men lika intensivt, som han väsnades, tjöt äfven. odjuret och kunde ej förmås att lemna sin för nattväktaren ej skönjbara plats. Jag lät då karlen återvända öfver planket och hemta nyckeln samt en lykta, med tillbjelp af hvars sken jag sedan varsamt gick in i skogen till det af nattväktaren. utpekade trädet; men väl sditkommen helsades jag af oljudet, nu kommande från djupet af skogen, dit tjutaren, sannolikt skrämd af lyktskenet. tagit sin reträtt och dit jag för snö och slask ej kunde framtränga. Jag återvände då hemåt med föga angenäma känslor i öfrigt, men fast besluten att — oaktadt vederbörandes anspelningar på det ändamålslösa i att jaga. ett nattligt odjur, som, förut befunnet -behornadt och skottfritt, nu äfven visat sig ega förmågan att göra sig osynligt — snart åter en gång, fast efter en annan metod, försöka min jagtlycka på detsamma. Sedan derefter tjutet natten efter lördagen den. 29: mars åter låtit höra sig från stora sjukhusbyggnaden öfver biträdande läkarens: boställsrum. och det ;så raföigt att denne min värda kamrat, för att få sofvairoy funnit sig föranlåten att öppna fönstret och högljudt bjuda odjuret vika hädan, beslöt jag att offra sondagsaftonen till en förnyad Jagtutflykt efter detsamma. ; ör sådant ändamål gjorde jag på eftermiddagen dels. en sp OK tiOn af det ställe i Kristinebergsskogen, hvarifrån lätet fredagsaftonen hörts utgå och som befanns :upptaget af några gamla, höga, i kanten af skogen ståendestallar, och dels en profskjutning med räfhagelskott, -samt, sedan jag vid betraktande af skottens verkan funnit skäl att med Uddman utropa. — igodtt laddade jag åter båda piporna omsorgsfullt med räfhagel, gick hem och inbjöd hospitalets uppsy ningsman till deltagaude i den förestående utfärden samt satte mig sedan i allsköns ro vid ett glas punsch för att invänta nattvälktaren, som fått tillsägelse att efterhöra och rapportera när gasten lät höra sig. Kl. 248 .e. w. kom han också med utropet: nu hörs tjutet och vid vårt utträdande utom sjukhuset hördes det också inom kort och från Essingehållet. Vi skyndade oss då bort till. förenämda ställe i kanten af Kristinebergsskogen och placerade oss (uppsyningsmannen och iag) bakom stammarne af tvenne grofva tallar, på ungefär 30 stegs afstånd från hvarann; emellan oss var en stor gammal tall, i hvilken jag ansåg troligt att odjuret skulle slå sig ned. Nattväktaren fick nu gå, söder ut åt det håll, der tjutet lät höra sig, och tillsades att, sedan odjuret kommit inom Kristinebergsskogen, oroa det i riktningen. mot: oss. Aftonen var så mörk, att vi ej kunde se hvarann, der vi stodo vid trädstammarne, men molnfri och lugn och med undantag af tjutet då och då hördes knappt ett ljud i trakten. : Efter ungefär en qvarts förlopp hörde vi tydligare tjutet efter hand närma sig vår trakt och efter ytterligare ungefär lika lång tid öfverraskades jag helt plötsligen af detsamma, :utgående, från just,den stora tall, vid hvars stam jag stod. Första minuterna, derpå voro för mig verkligen spännande, Å ena sidan hölls jag liksom fast vid trädstammen af fruktan att minsta rörelse skulle skrämma odjuret att flyga, och å andra sidan var jag naturligtvis gripen af innerlig) längtan att få spana efter hvar jag möjligen ,skulle kunna få syn på detsamma, men då efter några minuters förlopp tjutet förnyades från samma ställe, blef jag lugnare och ihtogs af förhoppningen att tjutaren . ej nu, skulle fästa mera.uppmärksamhet;vid!mig. än han, såsom förenämdt är, tvenne laftnar förut fäst vid nattväktaren, och började jag j derför försigtigt röra på mig och se mig pg samt fann dervid snart, att i hnoseende till grenarnes yfde 2 Fv EINE. SET JT DIRESE. fört kolv od b TTR