Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 2

DJ00 -— Fången uppgaf vid hennes åsyn ett högljudt ångestrop — ett rop, som tortyren under: ingå: vilkor skulle kunnat aftvinga honom. Andlös fortfor hon att springa, tills hon omsider -nedföll på knä:bredvid def bundnes fötter. sOch genast började hon att med båda händerna -söka lossa hans band; Che: fen fattade-henne i armen; han kände henne blott till. namnet; och hennes ansigte var främmande för honom. — sQvinna! — huru vågar ni? Hvem är ni? — Jag är Idalia Vassalis. Tag mig — bind mig — piska mig till döds, om ni så vilja! -.Men låt den oskyldige gå. Den råesknekten såg på heone förvånad, häpen, nästan förskräckt och betviflande sina egna. sinnens vittnesbörd. — Ni är. grefvinnan Vassalis? — Ja, ja, ja! Finnes då ingen här, som edeligen kan :intyga min identitet? Jag är den rebell ni söka. Tag mig, gör med mig hyad ni vill, utlemna : mig till era förmän — men frigif denne man, som är oskyldig! Kaptenen strök sig öfver pannan och såg bort. Han kände sig något förlägen, — Är det hon? hviskade ban till en af sina män. — Det är hon, svarade den tillfrågade, en karl från Lombardiet. Jag har sett henne förut — vid Verona. Mitt skott dödade då hästen, som hon red på.