Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 2

Idalia vände sig till soldaten, sägande: —Jag tackarsver för detta vitsord :Och nu; tillade hon; blickande på befälhafvåren, gör er pligt, bind :mig;och-befria eör fånge, — Befria honom... Nej, tåck; — Han är lika brottslig: so nis ; v Pat Han har icke alls begått något brott. Gif honom fri, säger jag, och bind mig i hans ställe! :aåvänd dessa gissel på mig; det skulle ändock icke vara första gången ni slagit en qvinnal: Losså hansvband öck ställ mig der ihamöstårse det sekall;! det !riåste ske, såvida någon rättvisa fumnes på jorden! Eroeldonne äfbröt hennes tal; yTopandö med hes stämma — Höretr icke på hvad hon säger. Hon yttrar fallt detta: endast förvätt rädda mig... Kaptenen utbrast i ett hånfullt skratt. — Aha! Denne vackre -capriotiske hund är således er älskare; illustrissima? Han är mitt offer: Kan ni icke af denna förklaring begripa huru allt förhåller sig? Börs välvhan lida: för dem, soft grymt fororättat honofi? Men en sådan örättvisa skerverkligeny då hanfår lida för mig.Om jag är er fiend6, så kan jag med tio gånger större skäl kallas hans. Skallicke detta mildra s6r förbittring mot honom? Jag här ruinerat. honom ;-bör ni icke just derför taga hans parti? Från början till slut har hän blifvit förorättad af mig. Plundrad; sårad, lemnåd -såsom-dödi ex öde skog af perso