Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 1

Den arkeologiska kongressen har lyckligt fortgått och väl afslutats. Sverige och dess hufvudstad hafva heder af det sätt, hvarpå de emottagit ett så stort antal af alla länders lärde och framstående män. Bestyrelsen har med beundransvärdt nit och kraft uppfyllt sina skyldigheter; och dr Hans Hildebrand har isynnerhet i detta hänseende förvärfvat sig en ovansklig ära som icke fördunklas af någon enstaka uraktlåtenhet, hvilken blir lätt glömd när minnet af hans outtröttliga omtanka fortlefver. Det har också erfarits på många sätt och i alla samtal att de utländska gästerna funnit sina förväntningar om ett godt mottagande öfverträffade. Något annorlunda, torde det förhålla sig med de i kongressen deltagande norrmännen. Det har försports att åtminstone en och annan bland dem: tyckt sig förbisedda vid detta tillfälle. Utom allt tvifvel ha de: enskilt rönt lika mycket tillmötesgående och vänlighet som gästerna af hvilkensomhelst nation; men vid de fester som gifvits för kongressen, de utfärder som gjorts, har det onekligen saknats en uppmärksamhet mot Norge, hvilken norska folket icke .plägar låta Sverige sakna vid offentliga tillfällen, då svenskar äro närvarande. Det har ingen gång . under kongressen föreslagits en skål för Norge, Norges namn har aldrig ens blifvit nämdt mer än så tillvida att excellensen Worsaae på Drottningholm utbragte en skål för Sveriges och Norges konung. Man skall lätt kunna fatta att detta förefallit en och annan norrman anmärkningsvärdt och att han tyckt sitt land vara här, vid detta tillfälle, förbisedt. Men tänker man närmare på saken torde det inses att någon oartighet mot våra nor