-—602 trollkraft var i hög grad olycksbringande för en hvar som råkade bli underkastad dess inflytelse. Hon gjorde intet motstånd; hon märkte knappast huru man fjettrade hennes armar. Hon hade förlorat allt medvetande om sitt personliga lidande; det var blott han och hans öde som sysselsatte hela hennes själ. När bandet, hvarmed soldaterna kopplade dem vid hvarandra såsom hundar, hårdare åtdrogs, vidrörde hennes hand hans. Han spratt till och ryste — hvilket han icke skulle gjort, om också en hel här af mosquiter hade samtidigt anfallit honnm. Hon såg det icke, men hon kände det; och en tio gånger bittrare rysning genomlopp hela hennes varelse. Denne man, som förr ansett sig sjelf ovärdig att upplösa bennes skorem, som ansett sig välsignad med en gudagåfva, om hennes ögon smålett mot hans, intogs nu af afsky vid beröringen af hennes hand. — Fören mig ifrån honom! bad hon. Huru kan ni vilja fjettra honom vid hans mörderska? Soldaterna tvekade och sågo frågande på sin chef. : — För all del skiljen oss åt! utropade hon ånyo med darrande stämma. Och skynden er att föra honom i skuggan. Han skall dö, om han längre får stå,här, och ni ha icke ens så mycket medlidande med nonom