Dagens Nyheter – 19 augusti 1874, sida 2

—— ov UR EN och höll kärlet framför honom så nära att han nästan kunde hå det med sina läppar genom att framsträcka hufvudet. — Tåla, och ni skall få dricka, sade soldaten. Erceldounes mun var full af dam, hans tuöga tjock, stelnad och liksom fastklistrad vid inre sidan af tandgården — ingen resande i Afrikas öknar har någonsin känt en mera brinnande längtan efter vatten än den han erfor i denna :stund. Italienaren Jät bägaren vidröra hans skägg, för att riktigt fresta honom med den klara svalkande drycken. — Vill pi tala? yttrade han. Erceldoune gjorde en nekande åtbörd med hufvudet. Soldaten skrattade och hällde ut vattnet i gräset framför honom. Men den olycklige fången sade ändock intet. Han lemnades åter allena med sina Tantalus-qvel. Efter förloppet af ytterligare en half timme — för honom en hel evighet, under hvilken han pinades värre än vi ha bjerta att beskrifva för våra läsare — nalkades honom kaptenen sägande: i — Vill ni nu svara? — Nej! Militären vände sig hastigt om, ropande till de män som följde honom: — Fören honom härifrån !och pisken honom, till dess sanningen blir ryckt ur hans bjerta!