UU oo Han märkte, att hennes sinne var förvirradt, att hon icke riktigt förstått honom; — Eccelenza, hör mig, gade han mildt, soldaterna ha tagit er vän till fånga. Hon sprang upp med ytterlig häftighet. Nu lefde hon åter med fullt lif, passionen glödde i hennes blick, — Till fånga? Är han en konungens fånge? — han! Gossens röst sänktes. Han hade icke tänkt att nyheten skulle. göra ett så djupt intryck på henne; han vigste nemligen att hon var .van att låta män uppoffras för den sak hon ansåg helig. — De grepo honom ett godt stycke härifrån — icke långt från de gamla ruinerna. De fängslade en tapper. man ungefär såsom man tager vargar med snaror, de bofvarne! Han kunde icke försvara sig; tv han var fjettrad innan han visste ordet af. Skall han tiga, tror ni? — Han skall tiga till dess de sänka honom, förstummad för evigt, i grafven... Ack! må Gud belöna dig för det du kom och meddelade mig detta! Hon sköt den uadrande gossen åt sidan och begaf sig till ett främre parti af hålan, der Pbaalcon, som återkommit under Bertos frånvaro, slagit sig ned, för att vakta henne, utan att sjelf vara sedd, Hon hade också icke sett honom; men blotta instinkten lät henne känna hang närvaro. Hon