Dagens Nyheter – 18 augusti 1874, sida 2

AV Derefter gick hon ifrån. honom tyst och med beslutsamma steg för att möta sitt öde. x kö LJ De soldater, hvilka, på sätt vi beskrifvit, tagit Erceldoune till fånga, voro till an talet tolf och anfördes, af en korporal. De hade blifvit utsände af sin chef, för att anställa spaningar vid kusten. Desse män voro i sjelfva verket allesammans gemena skurkar, som utöfvat tjufyrket innan de ikläddes den kungliga uniformen, och som skulle komma att bli. stråtröfvare, när de en gång aflagt densamma. Också fick fången af dem röna den mest ovärdiga behandling. Samvetslösheten, den moraliska uselheten, förnekar sig aldrig: Det var ett nöje för degsse legoknektar att onödigtvis pina den, värnlöse, fängslade mannen, medan de förde honom till sin kapten. Under långa stycken af vägen släpade de honom efter marken, för att underlätta sitt eget besvär, föga bekymrande sig. om, huru illa han for i följd af de mångahanda stötestenar som den ojemna vägen erbjöd. Det hårdt tilldragna repet, hvarmed han var bunden, inträngde i det öppna såret på hans axel; vid hvarje stöt, hvarje häftig rörelse, blef värken alltmera smärtsam. ,.En otalig : mängd myror krälade upp på hans kopp,