Dagens Nyheter – 18 augusti 1874, sida 1

— 1325 — ken den varma middagssolen herrligt strålade, vände hon sig till sin lille följeslagare sägande: — Åt hvilket håll? Han pekade norrut, i det han med bekymrad och ängslig min blickade upp till henne. — Eccelenza, hvad är det ni tänker göra? — Min pligt — som borde varit fullgjord för länge sedan. Äfven Hunden häde varit henne följaktig. Hon böjde sig ned och kysste honom på hnfvudet; derefter befallde hön honom att åter inträda i hålan, en befallning gom det stackars djuret, ehuru motsträfvigt, åtlydde. — Skulle ni icke behöfva honom? frågade gössen. — Nej. Afven en hunds lif är för ädelt till att uppoffras för mig. Se till honom och håll af honom, Berto — för min skull! ; — Jag! Jag följer med er, eccelenza. — Nej. Uträtta i stället det uppdrag, jag gifvit dig. — Men... — Tyst! Ingen får gå med mig, Förrän vi skiljag, vill jag emellertid ännu en gång tacka dig af allt mitt hjerta för det du kom och meddelade mig denna underrättelse. Må Gud vedergälla dig derför med en lycklig, välsignelserik lefnad, mitt barn! Hon smekte vänligt hans lockiga hår.