Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 4

Ålskade? 0, de trösteorden huru skönt de klingade; de kom, som kommo .de på änglavlagar, ifrån själns Gudinna de också kom. Vänd engel åter, till henne, om med ord som du ifrån min själ bekom. Ja, jag dig älskar, tror, förstår och gillar. Jag aldrig något mer min själ förvilla. Du är min: goda, sanna, trogna vän; jag orden alltid-känt igen! Mitt ga ock så min smärta, har yarit lika svårt som ditt, et nära krossat harlmitt hjerta, men har dock ej rört ditt. Ja, första felet var också mitt; men du har ju mig förlåtit, du är ju into ohd på mig, vi harja kna-tit bandet starkt? Imitt öga ej en tår, men dock i mit hjerta jag fre bittraro tårar än ögåt förmår, ty iv vet och! förstår, att den vännen som går, är ej lik sig när den kommer åter. Inicialer har jag ej begärt, men mig ej förgät.