Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 4

Alskling! I mit hufvud ätott ständigt Yirrrar, jag går somi ett caos. Ena gången tyckes mig ditt tal vara mig tillstäldt;åter en annan ioske, hvilka qval O, —! in tinning bultaft beh? min panna bränner; Jag vot! ej Kvad jag i mitt indre känner, Det är tomt och kallt derinne,Grubblande och trög är jag till sinne; Ty skild från dig, Mörk är min stig. Ja så mörk; så mörky att hvarken: Solens strålar eller Månans glans kan upplysa den.