Dagens Nyheter – 15 augusti 1874, sida 1

Detta föredrag gaf hr Bertrandanledning att begära ordet. Med Tedning af fornlemningarne från bronsåldern uppdrog talaren i mtorartade. drag en teckning af den europeiska civilisationens utbredning. Enligt talarens förmenande ådagalade dessa fornlemningar att Europa erhållit sin första civilisation österifrån, ifrån Asien, liksom Amerika erhållit sin från Europa. Hr Hildebrand återupptog den af hr Chantre berörda frågan om det förhållande, hvaruti den senare bronsåldern i Skandinavien står till jernperioden derstädes. Samma ämne skärskådades af flere följande talare; såsom hrr Evans, Desor, von Quast, Worsaae, Perrin, af hvilka hr Evans i allo delade hr Bertrands uppfattning angående civillisationens utbredning, hvaremot hr Worsaae ansåg att bronsålderns civilisation spridt sig öfver Europa från Grekland; hvilket land längt före andra europeiska länder haft:en bronsålder. Från Grekland hade: bronsålderns kultur på tvenne vägar utbredt sig öfver vår verldsdel: dels öfver Ungern och Tyskland till Skandinavien och dels öfver Italien. och. södra Frankrike till de brittanniska öarne. Äfven hr LGeemans, föreståndare för arkeologiska museet i Leyden, yttrade sig i detta ämne, fästande särskildt afseende. vid de upplysningar, som erhållits genom fynden i dolmins uti Holiland. Man hade der gjort talrika iynd af jernoch bronsföremål, sannolitt daterande sig från samma period. Sedan hr Bertrand åter haft ordet: och bemött de af hr Worsaae uttalade åsigter, begärdes det af frih. Herraelin, som med ledning af en för konBressen exponerad kartaredogjorde för grafvar, stensättningar och boningsplatser, rtillhörande Sveriges jern-ålder. Härefter höll hr Iontelius ett föredrag om bronsåldern i Sverige. Man hade, sade talaren; hittills lyckats: inom vårt land samla ungefär 200 föremål, sorh tillskrifvas bronsåldero. Af dessa hade de flesta fännits i Skåne. I allmänhet hade de provinser, som lemnat en rik skörd bronsföremål, äfven erbjudit många fynd af stenredskap: Det vore svårt att lemna tillförlitlig uppgift på tumuli tilhörande bronsåldern, enär de till formen icke lätt kunna skiljas från jernålderns grafkullar. . I mellersta Sverige hade man funnit flera: bronsföremål, som förskrifva sig. från främmande länder — ettförhållande som vore anmärkningsvärdt,idå det icke-annorstädes existerat. Hrr Dupont och Desor talade om bronsålderns husdjur samt hrr de Baye och Soldi om grottorna fråa samma period, deras innehåll och de i dem påträffade inskriptioner. Sedan frih. Kurck reciterat ett af hr Hildebrand utgifvet arbete, i hvilket förf. uttalar sina åsigter angående de gamles dolmers, och br Hildebrand medanledning häraf tillagt några ord, upplöstes sammankomsten. Flere af kongressens medlemmar begåfvo sig efter förmiddagsmötets slut till skandinavisk-etnografiska museet, som för dem var tillgängligt till kl. 5. KL. 1, 3 var kongressen åter samlad, denna gång under ordföravdeskap af hr Bogdanow. : Talarestolen beträddes först af hr Wedel, som till ämne för sitt föredrag valt: SVorigine de Page du fer (början afjernåldern). Talaren gjorde en karakteristik af öfvergångsperioden mellan bronsoch jernåldern samt anställde derefter en jemförelse såväl mellan arbetssättet för bronsredskapen och jeröföremålen från dessa perioder gom ock mellan de i Skandisavien och andra länder påträffade fynd från den tidigaste jernåldern. Hr Virchow tog sig anledning af de iakttagelser han gjort under Björkö-färden att konstatera den likhet som förefinnes mellan de å Björkö gjorda fynden och föremål från motsvarande period, som anträffats i norra Tyskland, särskildt i Pommern. Arabiska mynt och prydnader af orientaliskt ursprung, liknande dem som man funnit å Björkö, hade i stor myckenhet samlats isynnerhet i nordligaste Tyskland, men äfven i Brandenburg, Schlesien och Böhmen. Hr Dircks talade om dolmins och förevisade litografiska afbildningar af de föremål, som i dem blifvit anträffade. Sedan hrr Cagalis de Fondouce, Pigorini och Soldi. yttrat sig med anlednins Af det under;. förmiddagens sesBior, framkastade spörjsmålet, begärdes ordet af hr SehaffMusen. He 8. redogjordo först för åtskilliga förvsmal, som anträffats i Rhens floddal Von ä hvilka förekommit icke allenast runinskrifter (tolkade af prof. Diedrich i Mar burg), utan äfven latinska bokstafstyper. Derefter gjorde talaren ed klassifikation af de stenmonumenter, som finnas i olika trakter af Tyskland. De utgöras dels af lösa