Dagens Nyheter – 14 augusti 1874, sida 2

Ft Arv RV ER gifva dig, synda med skam gånnm att lefva tillsammans meddig. Jag väljer hvåd som synes mig vara det minsta onda. Altså äro Vi nu skilda för evigt. Vi måste hädanefter vard såsom döda för Kvaranädra. Förlåt mig, om då kan; och kan du det icke, så — förbanna mig: Hvilketdera du än må göra — fly från mig, som vore min blotta närhet dödande: Medån hor talade, hade hebnöes röst efterhand förlorat all sin värme; töneh var humöra endast sörgåen, mon bestämd. Enrelertid tolkade Hån hennet örd på sitt eget vis, Hans tålamod, och tillförsigt voro outtömliga. — Afven om du medför döden, kan du väl tro att jag derför skulle vilja fly från dig? frågade hon; : Stora, bittra tårar badade sig väg utför hennes kinder. Hon skulle ha velat afdagataga Big sjelf med den laddade musköten, för att få dö här vid Kang fötter. Men ett sådant lindrigt öde var henne. ej beskärdt — pligten bjöd henne att hon skulle lefva för alt göra sig förakftlig i hans ögon, och hon var alltför stolt för att kunna svika sin pligt. — Nej, icke för dödens skull, svarade bon honom. Men om vanära skulle draäbba dig genom mig? Han ryste; dock fortfor han med samma ömhet: