Dagens Nyheter – 13 augusti 1874, sida 2

af alla band och utskjutande af kristendomen ur skolan. He Hoffman från Köpenhamn visade ett utmärkt anförande till en början hvad skolan hade att tacka staten och kyrkan för. Iogen skola hade kommit till stånd, om icke staten och kyrkan tagit barnen om hand, yttrade han bland annat. Han protesterade för öfrigt mot hr Säthers påståenden, att forntidens skolor voro friskolor. Kristus och hans apostlar, Sokrates och Plato voro inga friskollärare — de voro barnalärare liksom vi. Den offentlige skolläraren vore mera fri, än friskolläraren. Den förre hade visserligen lagen öfver sig, men den senare måste böja gig för föräldrarnes vilja och godtycke, en långt mera tyrannisk och godtycklig herre. För öfrigt hade tal. ingenting emot de goda friskolorna och friskollärarne. Öfverläraren Kraiberg var öfvertygad, att, då det gälde det praktiska resultatet, tål friskolan icke vid någon jemförelse med den. allmänna skolan. Detta skulle bäst visa sig, då friskolan fått verka lika länge som folkskolan. Han trodde, att mången, som nu ifrar. för en fri skola, då skall komma att rodna öfver sin fåvitskhet. Hr 0, Arvesen förklarade sig vara en varm friskolevän, på samma gång han aldrig skulle komma att deltaga i fördömandet ar den offentliga skolan. Han lemnade derefter en skildring af friskolans (den fria barnskolans) ekonomiska förhållanden, hvilka tycktes ha en ogemea likhet med våra primära svenska byskolors och. ambulerande byskolmästares föga afundsvärda existens, då den ene åboen i en by upplät sin stuga till skoliokal, en gaf läraren mat den ena veckan, en annan den andra o. 8. v. Pastor Schönhejder (norrman) kunde alldeles icke förlika sig med friskolor istället för folkskolor. Friskolan vore en aristokratisk skola, som vidgar klyftan mellan de olika folkklasserna. De förmögoare; som hade råd att upprätta en friskola för sina barn, blickade med förakt ned på folksskolan, som på det viset blefve endast en föraktad fattigskola. Han ville se rikeoch fattigmans barn på samma bänk (bravo!) och väntade sig deraf mycket godt. Hr Sörensen (norrman) försvarade friskolan såsom bygd på sjelfstyrelsens grundsats, Med honom förenade sig hr Kejser, som gladde sig åt friskolan och hoppades att den skulle växa och blifva stor. Han ville ha en friskola i hvarje by, men ville dock icke rifva ned almueskolen för det. En annan talare, hr Börke (norrman) pretesterade mot de beskyllningar, som riktats mot folkskolan (almueskolen). Han tackade Gud att den under de stora svårigheter den haft att kämpa med uträttat så mycket godt. Han varnade för bortkastandet af läroböcker och lexor, men fruktade icke för friskolan. Folkskolan skulle vinna på konkurrensen! Sedan br Segerstedt derefter lemnat en kort redogörelse för de olika slag af friskolor, som, funnos i Sverige och en annan svensk talare hr Franzell, förklarat sigicke. vilja veta af friskolor (i norsk-dansk bemärkelse), uppträdde ännu ett par danska talare. Den ene, hr Kraiberg, varnade för föreläsningsmetodens användning och förklarade sig anse friheten för en herrlig sak, endast den vore på ett rätt sätt ordnad och begränsad. För sin del vär han dock nöjd med den frihet vi ega och önskade blott att vi visste rätt värdera och begagna densamma. Den siste talaren, hr Damkjer, för-. svarade friskolan mot beskyllningen att vilja uttränga kristendomen ur skolan. Det var. icke kristendomen, men väl dogmatiken han ville ha ut ur skolan, (Bravo!) Som tiden för mötets afslutande nu var inne, beslöt mötet att diskussionen skulle afbrytas, oaktadt inemot 20 talare funnos. anmälda och en af frågorna på programmet. alls icke kommit under. diskussion. På ordförandeng proposition: beslöt mötet, att nästa nordiskaskolmöte skall hållas i Köpenhamn om tre år, eller år 1877. Tar aftan sfrli da nok Iagal Of R VTT RLNAN