Dagens Nyheter – 3 augusti 1874, sida 3

Utrikes-Nyheter. Vi meddelade för någrå dagar sedan en kort telegrafisk underrättelse om förloppet af den franska mnationalförsamlingens sammankomst, hvari frågan om församlingens upplösning behandlades. Vi meddela i dag efter utländska tidningar en utförligare beskrifning öfver denna sammankomst. Den egde rum den 29 juli. Trängseln i Versailles var temligen stor och salen, der sammans kömsten hölls, vår öfverfylld af folk: Alla de utländska diplomaterna voro närvarande med undantag af det tyska sändebädet. Man talade mycket före förhandlingens början om hertigen af Broglie, hvilken det ännu en gång lyckats att omvända royalisterna, bonåpartisterna och en del af den venstra centern till sin politik, så att upplösmingen af nationalförsamlingen hade en majoritet af 25 till 40 röster möt sig. De offentliga förhandlingarne börjades närmare kl. 17 3 ee: m. och man skred genast till diskussion öfver Malevilles och Raoul Duvals förslag. Den första talaren var Laurent af den högra eentern. Han talade emot upplösningen. I hans tanke var frågan uteslutande af politisk natur, men då man i utskottets betänkande hade ordat om det olycliga tillståndet i bandel och industrien, ville talaren vederlägga detta. Att affärerna lågo nere berodde på den sista dåliga skörden, på stenkolskrisen och förminskningen i utförseln: Denna förminskning ville talaren uppskatta till 200 millioper. Enligt hans mening var en upplösning af församlingen skadlig för handelsintressena, ty de nya yalen skulle bringa stillestånd i affärerna. Han förebrådde vidare venstern och den yttersta högern att icke, såsom hertigen af Broglie velat, hafva. .gifvit företrädet åt behandlinr gen äf den politiska vallagen framför den kommunala och derigenom hafva förhindrat voteringen om de konstitutionella lagarna. Nu återstår intet annat än att votera om ferier. Max Richard försvarade sig derefter mot den föregående talarens förebråelser : att han skulle hafva framkommit med sitt förslag i en tidpunkt då det var skadligt för affärerna, och framhåller att han icke föreslagit någon bestämd dag. (Detta yttrande mottogs. ed ogillande af venstern, då man ser. att äfven Richard vacklar). Talaren slutar med att uttala sin förhoppning att förhandlingarne om de konstitutionella lagarne skall medföra ett lyckligt resultat. Derpå bestiger Lorgeril af den yttersta högern talarestolen och påpekar att upplöse ningen och republiken ärö syskon. I deti man bekämpår upplögningen bekämpar man ock republiken. Republiken är endast blods-; utgjutelse och dumhet.. Den största faran som ligger i upplösningen är att den sker af intresse för rtepukliken. (Skratt i venstern). Församlingen vill icke höra på mig. Jag bevisar dock, att republiken nödvändigt måste föra Frankrike till sin undergång. Här yttrar presidenten några ord i örat på Lorgeril, hvarpå denne ursinnig och under hånfulla bifallsrop från venstern lemnar talarstolen. Raoul Duval får derefter ordet och önskar att man måtte framställa andra skäl för: ellef emot upplösningen än hvad man hittills gjort: Församlingen måste veta om rätta ögonblicket är inne att anställa nya val. Hela frågan är just om detta ögonblick är kommet eller icke, Nationalförsamlingen skulle upplösa sig sedan den preussigskå militären utrymt landet. Nu är det elfva månader gedan den sista preussiska soldaten lemnade det franska området och sedan denna tid har nationalförsamlingen ej lyckats uträtta något. — I detta ögon-: blick lemnar Lorgeril sin plats oeh går fram till presidenten Buffet, med hvilken han synes börja tvista. Buffet är dödsblek af vrede och ser ut som om han ämnade visa ut Lorgeril. Slatligen går denna till sin plate och Duval fortsätter: I särskilda förlåringar, hafva mi betonat nödvändigheten att. organisera marskalkens makt-och ni vå? ga nu icke gripa er an med de konstitutionella lagarne, Det klokaste är derför, att vi återvända, till våra departement. Derpå vänder han sig till legitimisterna. Ni vilja stifta lagar med tillåtelse af grefven af Chambord, att nemligen vänta 7 är Vid septennatets port, men ni göra er intet bekymmer om hvad som blir åf Frankrike under tiden. Församlingen är lik en ingolvent borgenär som oupphörligen vill förnya sina vexlar. Här afbryter Buffet talaren: Om talaren vill förolämpa försaflingen på detta sätt och vill använda sådana uttryck, så villjag icke blott kalla hönom till ordningen utan sjelf vid taga ännu kraftigare ätgärder. — Hela venstern synes i högsta grad: förbittrad öfver detta utfall af presidenten. — Härefter ingår Däval i svaromål på Laurents yttrande om affärsställningen och det skadliga inflytande en upplösning kunde medföra. Efter ett obetydligt anförande af Depeyre tager inrikesministern Chabaud Latour ordet. Han yttrar: Efter de vältaliga ord som vi nyss förnummit (defta skulle syffa på Depeyres tal, gom dock Varallt annat än vältaligt), vill jag nu påpeka, att kammaren formligen förpligtigat sig att icke åtskiljas utan att hafva beslutat öfver organiserandet af makten, öfver en ändra kammare och öfver vallagen. FER essa lagförslag hafva blifvit eder förelagda. Jag hoppas att ni -håHer edra ord och att ni ej skiljas åt förrän pivoterat derom. Jag är öfvertygad att efter 3 månader och en