Dagens Nyheter – 3 augusti 1874, sida 2

MÅNA hvarosn han talade, denne hänsynslöse hämnare, ibvars armar voro utsträckta öfver hola landet, och när som helst;då han minst anade det, kunde nå honom, icke var någon annan än det politiska samfund, till hvilket han ulhder sin tidigare mannaålder slutit sig, men som numera förföljde honem, emedan han alltför mycket komprometterat sig och således. lätteligen kunde komma att genom ytterligare oförsigtighet bereda äfved gina kamraters ofärd. — Ni säger alitså ätt det är för min skull ni riskererx ert lif? Men jag trör er icke — jag skall. aldrig tro er, sedån jag kommit underfiund med att ni ljög, äfven när ni tog den till. vittve, hvilkens namn stådse varit fört er heligare än hågot amet, ennes kalla förakt rotade bonom; och djön bättre kävsla gom nyså höll på att vakpa i Häns själ, förqväfdes ånyo åf harmen, fans fruktan bade nu också hunnit försvinna, har kände sig åter hugad att göra sin makt öfver henne gällande. Afunden, firigheten: och lusten. för att. spela tyrann talade. . högre:hos honom än samvetets svaga, ofta tystade stämma. Då hon gjorde min af att vilja gå ifrån honom, utbrast hån: . — Dröj ännu em stund: Det band; söm förenar oss, är alltför fast för ått vi skulle kunna skiljas så der sans facon; — Ett band, som ni sjelf våldsarat afslitit, har ri ingen rätt att åberopa.