Dagens Nyheter – 1 augusti 1874, sida 2

dige erkebiskopens angrepp mot Italien, ett land, hvars sympatier Frankrike på sista tiden på allt möjligt sätt sökt vinna, har väckt mycken förbittring. Tidningen Siecle frågar hvad regeringen tänker vidtaga för åtgärder i anledning af erkebiskopens herdabref, då ju i detsamma Victor Emanuels regering öppet hånas. Sigcle tror dock icke att saken förekommer i statsrådet. Mac Mahon är en kyrkan alltför tillgifven tjenare för att han skulle vilja tillämpa de bestående lagarne på en af kyrkans banerförare. En tidning, som utgifves i italienska provinsen Mondovi, berättade för någon tid sedan att ett mordförsök skulle egt rum mot Victor Emanuel i närheten af Coni. Detta rykte har tagit sådan fart, att Gazeta dItalia funnit sig föranlåten att officielt tillkännagifva dess grundlöshet. Gazeta dItalia meddelar äfven att man nu i Rom mycket talar om möjligheten af ett besök af kejsar Wilhelm. Den tyske kejsaren skulle då, ifall detta besök verkligen kommer att ega rum, anlända till Rom i september månad. Den preussiska regeringen börjar nu allt mer och mer inse att eftergifvenhet mot de andlige ej medför någon nytta och går derför tillväga med större stränghet än förut mot de andlige, som blifvit förvunna till olydnad eller förseelser. Så har nu en medbroder till erkebiskopen i Posen, lydbiskopen Janiczewski, hvilken blifvit dömd till femton månaders fängelse för förseelser af samma art som de, hvilka föranledde erkebiskop Ledochowskis dom och afsättning, nyligen blifvit arresterad och förd till ett fängelse. Hvar detta fängelse är beläget är ännu icke kändt. Biskop Martin af Paderborn, som undgick sitt straff, emedan okända personer betalade de böter, hvartill denne prelat blifvit dömd, bar nu ådragit sig nya böter, som denna gång uppgå till ganska ansenliga summor. Man är nyfiken att ge; om man nu skall gå så långt i sin uppoffring, att man skaffar ihop de nödiga penningarna för att förskona honom från det martyrskap, hvarefter han synes sträfva så mycket. I Holland har man under några veckor haft en stående ministerkris, i det att frågan om census störtat van der Peutts kabinett. Denna fråga har i lång tid sysselsatt de politiskå kretsarne i Hollan1 och har från början blifvit väckt af det konservativa partiet. Regeringen inlemnade i andra kammafen ett förslag, som i hög grad nedsätter census; detta väckte motstånd hos senaten. De liberale fruktade för att förlora majoriteten i kammaren, om genom en nedsättning af census valrätten ieke uteslutande förblef i händerna på de högre beskattade och förmögnare klasserna. Man lyckades förmå regeringen att modifiera sitt förslag, men äfven i det nya skicket blef det förkastadt. Då ingaf ministeren sin afskedsansökan, tullt öfvertygad om att den icke kunde sitta qvar, då det liberala partiet genom den sammansättning kammaren har ej kan ega någon sammanhållning. Emellertid reste konungen bort och befinner sig ännu borta, hvilket gjort att man haft svårt att komma till något resultat. Nu har det emellertid, såsom ett telegram för några dagar sedan upplyste, lyckats Heemskerk att bilda ett nytt kabinett, hvilket dock tyckes vara sammansatt af idel konservativa och klerikala medlemmar och således alldeles oparlamentariskt. Man har till och med väckt fråga om att upplösa den andra kammaren, men detta skulle ock medfört svårigheter, då de liberale ingalunda äro ense eller veta hvart de vilja hän. Huru det under sådana förhållanden skall gå med de allmänna ärendena, kan man väl förstå. Man känner behofvet af reformer, men ingen fråga kan lösas. . Främst står frågan om försvarsväsendet och armeorganisationen. Här behöfvas förbättringar. Men hvarje halfår medför en ny krigsminister och allt blir derför sväfvande. Detta gör att den nederländska armån i förhållande till sin duglighet är den dyraste på kontinenten. Afven skolväsendet och rättskipningen behöfva undergå genomgripande reformer, men äfyen här blir förhållandet, liksom i andra fall, att mani brist på Bammanhållning ej kan uträtta något: