Dagens Nyheter – 1 augusti 1874, sida 1

ihennes röst, då hon sade detta, och när hon tystnat, suckade hon; det var en sådan suck, som Gironristerna uppgåfvo, när de genom schavottens dödsdimmor sågo frihetens engel, som de drömt om, förvandlad till en blodig vampyr. ö Phaulcon skrattade, trots föraktet, som hon visade honom, och hvilket skar honom rätt djupt in i hjertat, fastän han icke ville låta det märkas, — Bra speladt!... Ni har alltid varit en ypperlig aktris, Men för att nu tala om saken i fråga, icke kunde ni gerna hittills ha lefvat i okunnighet om huru det rätteligen förhöll sig med dender moldaviska affären. Ni visste ju att det var era vämner som ... — Gud förlåte er! Jag var nästan säker om huru allt tillgått, till dess att ni edligen betygade er oskuld; men då — ehuru jag borde ba vetat att sanningen icke kan komma öfver era läppar, utan att under denna process förvandlas till lögn — då bevisade jag er en alltför stor ära, jag trodde er. Om det fanns någon skam hos honom, så borde den ha frammanats genom dessa ord. Emellertid fortfor han att skratta. Han var så beskaffad, att när han någon gång märkte sin egen uselhet, blef han fräck för att bättre kunna nedtysta den arklagande stämma, som började låta höra sig i hans inre. Sjelf förödmjukad, kände han ett behof af att förolämpa andra, :