Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 2

-— 1009 -— som han en gång för sig utstakat. Och just i följd häraf kan jag också säga att min verksamhet icke varit förfelad. Jag har icke misslyckats, såsom det kan synas, fastän jag ej uppnått de resultater, som jag ytterst afsåg. Jag har gifvit lif åt förhoppningar, som eljest ännu skulle slumrat i mörkret; jag bar väpnat händer, som eljest säkerligen aldrig skulle upplyftats mot förtryckarne; jag har iögjutit frihetens anda i tusen Hf, som eljest fortfarande skulle nöjt sig med despotismens och den religiösa ortodoxiens ävafva laft; jag här lossat de band som fjettrat många martyrer; jag har brutit hundråde fångars bojor och gjort en ända på lidanden; som hederliga män här i Italien fått utstå derför att de vågat älska sitt fosterland och sökt att hämnas på dem som kränkt dess ära, dess frihet. Ja, jag kan verkligen ed skäl säga, att mina sträfvanden icke varit fruktlösa. Kunna vi ej kalla oss segrare, om vi lyckats föra frihetens sak om öck ett aldrig så litet steg framåt? Hon talade icke till -hoöom; det var till sitt: eget samvete hon ställde denna fråga. Han yttrade också ingenting; och en långvärig tystnad iaträdde nu, hvarunder Hon syntes djupt försjunken i sina tankar. Äfven han genomlefde i minnet bändelser, som timat under framfarna dagar. Han kom ihåg åtskilliga romantiska, besynnerliga, fabuIDALIA. 28