Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 2

lukt man klagar öfver, men detta är ju också helsosamt, ty garfsyra är ett adstringerande medel. Den gamle hedersmannen gubben Ekenberg, uppbyggaren af Telje, både i moraliskt och husligt afseende (detta uttryck kan härvidlag delas, på grund af de många hus han byggt), är nu död och begratven, men hans söner lefva, lefva till heder för minnet af den hädangångne, till gagn för platsen och sig sjelfva. Såsom chefer för härvarande filialafdelning af bolaget Atlas, hvari de äro stora medintressenter, är det enda fel man har emot dem att de börja pipa redan kl. 11,6 på morgonqvisten och förnya detta flera gånger om dagen. Morgonpipningen, för att kalla fabrikens folk till sitt arbete, räcker i åtta minuter, och ändå har jag, med undantag af några baptister, icke sett några väckta i Telje. De sig här uppehållande klena bröstpatienterna äro emellertid afundsjuka på Ekenbergarnes både synbart och hörbart starka lungor, ehuru de borde förstå, att den; som bär en del af Atlas på sina skuldror, kan väl behöfva att flåsa ut ibland. Mycket är således bra här i Telje, men mycket kunde vara bättre. Bland dem,som makten hafva, stå ofta tio mot en, ehuru den ene är klokare än alla tio tillsammans. Detta inser också flertalet och lassar af sådan anledning på honom alla möjliga kommunala bestyr, tänkande som bonden om hästen: tål du med den, så tål du med den, o. 8. v. Detta bindrar dem likväl icke att vid allmän omröstning få hans sunda förslag förkastade. Så tokiga kunna menniskorna vara för att få häfda sitt anseende. En fast och stadig karl är mannen ifråga. Han hissar sin egen flagg och stryker den ej i första kast; men synd vore det, om han ilängden skulle tryckas under bördan af de andras synder. Gud skall veta huru gerna jag vill bjelpa honom att bära den. Men dertill behöfs först att jag blir hedersborgare i Telje. Och att bli detta efter detta — omöjligt! För att nu tala om badgästerna, så kan män på dem icke tillämpa ordspråket: Man bör hålla med den man äter hos. De stän: diga Teljeboarne äro stadiga till sin natur, men badgästerna äro temligen flyktiga. Utflykter göras af dem till Tullgarn, Gripsholm och Mariefred, då deras värdinnor och värdar. beskedligt sitta hemma, tåliga och nöjda med att få sitta emellan på färden. Sällskapet har denna sommar varit lyckligt vid val af direktion. Dea första terminens är nu sfgången. Dess sammansättning var ypperlig; och hvad kunde den, utan att uppräkna många namn, annat vara, då vår förnämste teaters äldste och älskligaste älskare, med det fina sättet och den tilldragande blicken, gaf förnyade prof på att han aldrig kan falla utur den ädla roll naturen förelagt honom att spela. I spetsen för andra terminens nöjen och angelägenheter står nu en ansedd Jönköpingsbo, och jag känner mig riktigt stolt öfver landsmansskapet. Han är omfångsrikt utrustad bäde på kroppens och själens vägnar och ser ut att kunna ge tillbörligt eftertryck åt sina befallningar. Han har gamla och goda anor som direktör; och som skicklig lagkarl kan man lita på att hvad han lagligen gör och låter blir bra giordt. Härföraren ensam vinner dock icke slaget, men med den generalstab han bildat omkring sig, kan man beräkna att få se det omöjliga uträttadt. . Ett anspråkslöst men angenämt lefnadssätt är det utmärkande draget hos badsällskapet; man roar sig så godt man kan, billigt men väl. Detta gäller för de sex dagarne i veckan; men -den sjunde, eller söndagen; går det mera oroligt till. Då komma stockholmarne ut för att helsa på sina bekanta och anhöriga och uppföra sig, äfven dessa, tyst och stilla. Men Stockholm är stort och dess tongifvande ungherrar många. Utan att just hafva någon i Telje att helsa på, fara de dit för att, som de säga, lära de der från alla håll församlade småstadsbrackorna och landtkrabborna att lefva. Den ton de då anslå är visserligen höpa men alltid dålig. I berusningen på källaren tro de sig vara adelsmän, bara derför att en angenäm friherrinna sköter rörelsen. Adel äro de visserligen, men af köpmansnatur. Dock gäller detta icke så mycket de unga cheferna jag här ibland sett, som icke mera deras dem åtföljande herrar bokhållarebetjenter, hvilka, uppträdande på ett dumdristigt och snusförnuftigt sätt, om förmiddagarne äro så fma, att man kan peta sig i tänderna med dem; och efter middagen i ett ännu beklagansvärdare tillstånd. Lyckas de i denna belägenhet få plats på.ett bantåg eller en ångbåt, så känner sig Telje lätt om hjertat och återtager snart sin städade fysionomi. fa För badgästerna har väderleken hittills: varit. den allra angenämaste; för omkringlig-gande åkrar och ängar icke så. KanalvalF årna äro bruna som Paradisets toddar, och an är-missnöjd med Jupiter Pluvius, som aldrig: hjelper till med att vattna hans vackra trädgård. Aman, som gammal ung? karl, är mycket artig emot fruntimmer, och synnerligast när det lider franvr åt den 18 å OM inl; Han etällda tt hann nå dom och