Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 2

silkestrådar. Vesterbotten var naturligtvis rikast representeradt. Bland saker, hvilka voro egnade att tilldraga sig synnerlig uppmärksamhet, var i första rummet gödboskapen, hvaribland konsul L. Glas hade exponerat 2:ne. svinkreatur, hvilka rättvisligen tillerkändes 1:sta och 2:dra prisen. En slagtoxe af ovanligare volym erhöll ett pris af 100 kr. I handaslöjd framstodo väfnader och spånader i allmänhet såsom det bästa. BSärskildt tilldrog sig linnetråd och drällväfnader uppmärksamhet. Afven träarbeten, synnerligast laggkärl och stolar, voro af fråmstående beskaffenhet. Samtidigt med landtbruksmötet höll Sällskapet för Norrlands väl sitt årsmöte i elementarskolans stora sal, vid Mwilket landshöfding Treffenberg fungerade som ordförande. Här var man i tillfälle att höra huru norrlänningarne i allmänhet uppfatta riksdagens välmening med den s. k. Norrbottenslagen. Flertalet uttalade sitt korsfäst öfver allt hvad separatlagar heter och ville genom återväxtens ändamålsenliga betryggande skaffa skogarne skydd utan prohibitiva ingrepp af-lagstiftningen. Enoch annan ville dock. att denna separatlag skulle blifva gällande t. o. m. för hela Norrland. Något definitivt beslut kunde slutligen från sällskapets sida ej fattas. För norra stambanans förtsättande så skyndsamt som möjligt kommer sällskapet att göra framställning till länsstyrelserna om förslag till landstingen förande fri jordupplåtelse samt bestridande af halfva köstnaden för detaljundersökningar, och skall dessutom en broschyr utarbetas, bevisande nödvändigheten af banans fortsättning. Dennä broschyr skall utdelas bland riksdagsmännen, landstingen och kommunerna i bela riket. Första utställningsdagen gaf Umeå stad middag för främlingarne. Dervid utbragtes skålen för konungen af landshöfding Wästfelt; för statsrådet Bergström, som lofvat infinna sig, men blifvit hindrad, af samme talare; af landshöfding Treffenberg för Norrlandsframtid, uppmanande till. enighet och sjelfverksamhet, ty, sade han, den som hjelper sig sjelf, den hjelper Gud och — måhända äfven svenska riksdagen. Öfverstlöjtnant Krautmejer utbragte en skål för de tre närvarande landshöfdingarne, hvilken skål besvårades af landshöfding Widmark: För öfrigt förekommo fera skålar; deribland vi ej kunna förbigå den af generaldirektör Roos för Norrlands väl. Talarenuppmanade innebyggarne i de norrländska länen att bortse från de enskilda intressena och genom samfälld sträfvan för ett gemensamt mål söka att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter — ett mål, till hvars ernående de nu ifrågasatta kommunikationerna skulle väsentligen bidraga. Äfven tidningspressen erhöll sin skål, föreslagen af fil. dr Glas samt besvarad af litteratören Peterson från Hernösand med en skål för de tysta krafter, hvilka, en gång väckta till lif, skola göra Norrlands industri jemgod med -andra orters. På fredagsmiddagen vid 2-tiden egde prisutdelningen rum med stor högtidlighet. Just som densamma var afslutad bröt sig med stor fart en pojke med de betydelsefulla elektriska viggarne på mössan fram genom hopen och lemnade ett telegram till landshöfdiogen, hvilken genast äskade ljud och läste: Framför till kolleger och öfriga församlade försäkran om mitt lifliga intresse för Norrlands väl, hvilket alltid skall ligga mig nära om hjertat. OSCAR. Samma afton gaf landshöfding Wästfelt sup för en del af gästerna, och söm eder korrespondent äfven -hade äran vara inbjuden, är det honom ett nöje att kunna försäkra, att den norrländska hemtrefnaden här i bjertlighet och vänlighet icke stod efter sitt rykte. : På lördagen var Vesterbottens läns landtbruksmöte, dervid man var i tillfälle att se landtbruksskötselns alster. Hästar och kor företedde stor rikedom och många särdeles vackra exemplar. Samma dag afreste. de flesta främlingarne med ångaren Niord. Vädret hade med undantag af första mötesdagen, då det var regnigt och kallt, varit särdeles vackert. —N. ÅestsnnssEEO——QjWWk SE