Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 2

AA VM NN de båda ätter, hvilkas blod blandats i mina ådror, gå långt tillbaka i tiden; den ena förskrifver sig från Athens första blomötringsperiod, den andra från tiden för östromerska rikets uppkorist. Enligt en sägen skulle jag härstamma från Artemisia; detta är dock naturligtvis blott en myt. Men jag var den sista representanten af den äkta forngrekiska stammen, och häröfver kände jag mig outsägligt stolt. Af Comnenernas ättlingar fanns ingen qvar utom mig och en-person till, min döda moders broder — er besynnaerlg man, rik, utsväfvande och på samma gång skygg för menniskor, en gammaldags furste, Bom förde ett yppigt lefnadssätt på sitt slott i en ödemark i Rumänien, der en orientalisk pomp och ståt utvecklades, söm verlden aldrig fick skåda. En förfärlig, tragisk händelse, som timade i hans ungdom — och hvilken jag kan berätta för dig vid ett annat tillfälle — hade alstrat hang kärlek till ensligheten; Hans lynne och påssioner i förening hade förmått honom att göra sitt Hem på en gång till ett palats och ett fängelse, ett harem och en fästning. Jag här all anledning förmoda, att häns lefnadssätt var i flera afseenden klandervärdt; men jag visste det ej i min barndom, och han visade mig mycken ömhet och välvilja, hvadan jag utan fruktan vistådes hos honom. Sålunda lefde jag från min tidigaste ålder, tills jag fyllt sexton år, på det sätt, jag nu vill i korthet