Dagens Nyheter – 22 juli 1874, sida 2

uppskots målet på orton dagar, Sommarn. Anteckningar från vestkusten. Blommor af hägg, konvalje (Convallaria majalis) och körsbär voro de sista, som vår ren hann att binda i sina kransar, ty afskedets stund var inne och tårarna fälldes redan den 30 maj i ett ymnigt regn. Men knappt hade vestanvinden hunnit bortsopa spåren (fruktträdens blomfällning) efter den flyende förrän rönn, hagtorn,syrn och guldregn (ärtträd) voro färdiga att fläta sitt silfver och guld i sommarns majestätiska krona (1—4 juni). Myggen, som hittills blott roat sig med oskyldig dans, börjar nu stickas, rågfäl ten lukta till blomma och Mariehänderna (Orchis maculata) trefva i jorden med långa fiugrar (4—8). Pilens blommor gå i ull, körsbär dingla på grenen, rötter brännas på renen och vifvan tappar sitt guld (8—14). Humlen (Lupulus) klänger högt (6 alnar) på stången, trollsländan irrar i luften och maneten i böljan, rågen blommar (15) och näckrosen (Nympbea alba) speglar sin första ungdom!) i den tysta skogsdammen, tjärblomman rodnar i ängen vid fjärilens kyss och pionen i hagen, ängsullen (Angustifolium) svajar i små flockar och knarren skriker på regn och korna bebåda torka och värme, ty de gå sjelfmant ut i sjön. Der stå de nu bittida på morgonen, hela dussinet i rad, vifta med svansen, spegla sig understundom och se fundersamma ut. Nöten fingo rätt den gången, ty torkan blef stor och larverna passa på att spinna silke för sitt kommande lif (20). Men stannom för ett ögonblick vid denna rosenbuske, der de etablerat sina verkstäder. Två af dem äro i full gång med 20 arbetare i hvarje. Alla hafva de fastgjort nedre halfvan af kroppen vid löfvet, som de valt till grund, men den öfre är fri och rör sig lifligt af och an, samtidigt hos hela tjoget, och rytmen är alldeles densamma som gäller för rörelsesättet i våra stora väfverier. Amnet för spånaden sipprar fram ur de små djurens mun i form af droppar, hvarur två tunna trådar upphasplas för att vidare af händerna (frambenen) hoptvinnas till en. De små handtverkarne ha brådtom, ty de förstå sig ej på att narras (såsom våra stundom kunna göra) och väfven måste vara iordning inom tre dygn, hvarefter hela tre veckor åtgå innan bröllopskläderna blifva fullt färdiga, men då tager den unga fjärilen sig några dagars ledighet, hwarunder han blott flyger och svärmar för att ändtligen dö ien blommas famn.?) Detta är förloppet af den korta, men vackra roman, som spelas hvarje år, när rosen knoppas, när afton och morgon mötas med rodnad på kinden och hela naturen synes fira sin bröllopsfest. Baldursbålen (midsommarsvakorna) ha nyss fallit i aska på bergen, som omge dalen vid Ödsmål,?) dit vi kommit att se huru midsommarsolen strör sitt guld, men för att icke minska den öfverraskning, som här väntar, gå vi rakt igenom upp till höjderna vid sjön Hällingen, hvarifrån denna sommarsyn då möter ögat: Dalen, som mynnar i hafvet, är en half mil lång, men ingenstädes bredare än tusen 1) Hvita näckrosen är bekant för att ega större blommor än någon annan svensk ört samt för sin Tora rotstock, som duger till ämne för nödbröd. 2) Den ur puppan komna fjäriln behöfver föga eller ingen föda och dör strax efter parningen. 3) I Inlands nedre härad af Bobuslän och helt nära Stenungsö badort.