Dagens Nyheter – 22 juli 1874, sida 2

le undersökningar, som anstälts mot bonavartisterna. Polisprefekten Renault ville att indersökningarne rörande centralkomitån för stt vädjande till folket skulle bedrifvas med allrar, och att de personer, som voro invecklade . denna sak, skulle ställas inför rätta: Härom vjorde Renault framställning hos justitiemi nistern. Hertigen af Decazes understödde i konseljen polisprefekten Renaults åsigt, men inrikesministern Fourtou satte sig deremot. Följden häraf var ett häftigt uppträde inom ministerkonseljen och Fourtou begärde sitt entledigande. Tidningen La Presse påstod att Mac Mahon hade vägrat mottaga hans afskedsansökan, ty han ville icke förlora en minister, som försvarade det personliga septennatet, men finansministern Magnes fall gjorde kabinettets ställning så betänklig, atticke ens marskalkens vänskap för inrikesministern kunde erbjuda tillräcklig bjelp. Fiaansministern, som störtades hufvudsakligen för sina bonapartistiska tendenser, drog i sitt fall med sig inrikesministern. Enligt hvad ett telegram från Paris af den 20 d:s meddelar har general Cissey tillkännagifvit inationalförsamlingen att Chabaud Latour blifvit utnämd till inrikesminister och Mathieu Bodet till finansminister. Prefekten för departementet Nord har genom ett dekret upplöst en förening kallad Cercle des Travailleurst i Roubaix under den förevändningen att man i detta sällskap höll politiska föredrag i en anda, som var fiendtlig mot regeringen och marskalk Mac Mahons person. De 22 medlemmarne af detta sällskaps direktion hafva emellertid i två till prefekten ställda skrifvelser protesterat mot denna åtgärd och begärt att undersökning skall anställas. De förklara tillika att de aldrig skulle -tillåtit, att man inom föreningen angripit marskalk Mac Mahon eller hans regering. Saken har i Roubaix väckt mycken förtrytelse och det så mycket mera som flera ansedda personer tillhöra föreningen, såsom deputeraden Deregnancourt, hvilken är stor fabrikant och flera gånger millionär. Flera tyska tidningar meddela en underrättelse att stormakterna skulle gemensamt sända en not till den franska regeringen med uppmaning att förhindra allt understöd åt carlisterna, som en tid lemnats vid gränsen. Ett rykte har ock spridt sig att den spanska regeringen genom sin representant i Paris äfven gjort föreställningar hos hertigen af Decazes med afseende på den kommunikation, som eger rum mellan fransmän och carlister i departementen vid Pyrenerna. Moniteur försäkrar dock att de franska myndigheterna i afseende på denna sak ej förtjena något tadel. Vapen och ammunition hafva ej kommit till carlisterna från Frankrike, utan sjövägen från andra länder. Afven från tyska verkstäder skall kruppska kanoner kommit till carlisterna, men de hafva icke fraktats af franska fartyg. Moniteur påpekar, såsom ett stöd för sina påståenden, de klagomål, som carlisterna ställt till de franska myndigheterna. Ett telegram från Wien till Daily New berättar, att ungerska och ultramöntena tid: ningar för aslå att en katolsk kongress måtte hållas i Pest eller Pressburg i september för att söka bidraga till bildandet af ett internatiomelt påfligt parti i Europa i öfverensstämmelse med de förhandlingar, som egde rum i Genövo cch på katolska mötet i London. I anledning af mordförsöket i Kissingen har, enligt Nirnb. Corresp., furst Bismarck till den 15 juli mottagit icke mindre än 600 lyckönskningstelegrammer, deribland från kejsarinnan af Ryssland, sultanen, khediven af Egypten och den franska republikens president. Furstens tillstånd är för öfrigt tillfredsställande. Såret börjar läkas och handen kan nu lättare röras. Fursten har nu åter besökt saltkällorna för att fortsätta sin badkur och blifvit öfverallt mottagen med mycket deltagande. I det engelska underhuset har understatssekreteraren för det utrikesdepartementet på en framställning af Whalley afgifvit den förklaringen, att slafhandeln på Afrikas östra kust väl fullkomligt upphört, men att den åtor tilltagit i den nordliga och inre delen af landet och i Zanzibar. Han trodde ock, att slafhandeln i Abyssinien och Egypten fortfar. Khediven af Egypten hade i följd af de föreställningar, som gjorts honom i detta afseende, afsändt en pascha med be