Dagens Nyheter – 22 juli 1874, sida 2

alnar, dess väggar äro klädda med skog och botten utgöres af en enda ofantlig äng, der tjärblomster, prestkragar och ranunkler utgöra mosaiken, här och der aflöst med ensliga flockar af svajande ängsull, men i midten slingrar sig en liten bäck, troget följd of al och hängande björkar, ända fram till Ödsmåls kyrka, hvilken reser sig i bakgrunden med götiska former i hvit skrud samt omsvallad af det blånande hafvet. På denna stora och leende tilja råder (24:de) den största liflighet, ty en brudskara tågar fram på vägen utmed bäcken. Främst rida fyra småsvenner, prydda med färgade band om hatten, som fladdra i kapp med den långa halsduken. Klarinett, fiol och dragharmonika utgöra musiken. Härefter följer brudparet, af hvilket isynnerhet bruden är rikt utstyrd. Hon bär svart bombasinsklädning, en börda brokiga band, spännen, perlor och plymmar (konstgjorda blommor) samt krona af måladt papper och bladguld. Den kostligaste bördan säges hon dock ha förvarad inne i skorna, som äro fulla med silfvermynt, för att tillfalla den lycklige gosse, som får utmärkelsen att draga de förra af henne, när hon går till hvila. Bakom brudparet rida tapereraret och kökemästare, af hvilka den förre har till bestyr att tappa fippti) i pipskålarna, men den senare att tömma dem, gästerna till föresyn. Efter dessa officianter åka väl femtio bröllopsgäster, hvilka merendels sitta i knäet på hvarandra i de små kärror, som brukas i orten. Tåget är nu på väg till brudparets nya hem, der bruden skall installeras som husmoder, hvilket lärer tillgå så, att gästerna rusa in i brudkammarn under full musik, sedan de nygifta gått till hvila, hvarefter de senare, sittande i sängen, traktera med bränvin och ksffe. På återvägen genom dalen har den lifliga tafla, som Yer så nyss rådde, fått ett annat lynne. Den bullrande bröllopsskaran har aftroppat, vinden har stillat och alla fåglar ba tystnat, utom den ensliga ängsknarren, som fortfarande skriker på regn, och hela dalen erbjuder nu denna miida stämning, som solen förlänar, när hon sitter i vester och binder rosor för den kommande dagen. Försänkt i betraktelser öfver denna anblick och måhända äfven öfver förgängligheten af den jordiska glädje, till hvilken han i dag vigde brudparet, sitter den åldrige herden ute på förstuguqvisten till prestgården, der borta vid kyrkan, och röker sin pipa i all sköns lugn, medan två stora lindar hvälfva lummiga kronor öfver hans hufvud och barnen leka kurra gömma kring det täcka boningshuset. Sedan solen så fulländat sitt årslopp och hela försommarn företett qvalm i luften, kom ändtligen Thor åkande med sin tunga hammar (27:de). Vid de väldiga slagen falla skurar af regn, som väcka de halft förtorkade löfven på al och syrån åter till lif. Den 30 juni öppnar flädern (sist i ordningen af träden) sina blonimor, rågen är fylld med blåklint och gulnar lindrigt och slutligen fästa olvon (Viburnum opulus), jasmin och ros de sista smyckena i sommarns krona, ty göken har redan tystnat (3:dje juli), liarne hvässas och Snart ängen plundrad står, så blomrik förr, Och aningen för hösten darrar, Då uppå tunga hjul till ladans dörr Af hö betornad vagnen knarrar. A. B. S. 4) En dryck, bestående af bränvin, varmt öl, sirap, ägg, muskot och peppar.