Dagens Nyheter – 21 juli 1874, sida 2

— men att af återstående antalet afverkade ekar, 24 förutom de 5 tallarne, varit friska och olofligen huggna. Till följd häraf inskränktesig v. häradshöfding Hjortsberg att nu föra ansvarsoch ersättningstalan mot Petterson för det senast fällda virket samt dessutom för en ek som för längre tid tillbaka blifvit fälld, men förbehöll sig kärandeombudet derjemte rättighet att framdeles få komplettera angifvelsen, enär det kunde ådagaläggas att Petterson dels uppgräft och bortfört samt dels uppbränt åtskilliga ekstubbar, hvarefter hålen sedermera blifvit igenfyllda med blålera, för att spåren efter tilltaget så mycket säkrare skulle döljas. Angifvaren, slagteriidkaren Färnström, var vid rätten. närvarande samt berättade, att han vid ett par tillfällen sistlidne vinter under skridskoåkning å Brunnsviken hört ett mycket starkt brakande, liksom af fallande träd, och att han, misstänkande olofligt skogsfång, smugit sig, Tikt tjufven om natten i guttaperkagaloscher, upp i en närbelägen ekbacke och der på färsk gerningpåträffat Petterson; som med tillhjelp af tvenne sina drängar då höll på att nedsåga en stor ek Vid ett annat tillfälle hade han funnit samma ersoner. vid en kort förut fälld ek samt hört etterson yttra: hvilka ska vi nu ta, gossar?4 hvarpå en af dräagarne svarat: jag tycker dom äv lika grofva och friska allihop. Färnström hade då sprungit fram från sitt gömställe och förehållit Petterson hans dierfva tilltag, hvarvid likväl denne förnekat all brottslighet, ehuru skäret af den nyss fällda eken varit helt varmt. Anpifvaren uppgar vidare åtskilliga Personer, hvilka dels hade kännedom om den olofliga afverkningen och dels af Petterson köpt det åverkade virket. —Svarandeombudet bestred till alla delar angifvelsen och visste ej ens, om någon ek blifvit fälld å Frescati, än mindre huru många stubbar funnos qvar. Alltför ifrig i sitt bestridande, förnekade han till och med riktigheten af jägmästaren Öhrströms skriftliga berättelse, af hvilken anledning herr Hjortsberg, för bevisnings förebringande, beärde och erhöll anstånd med målets vidare behandling, och yrkade derjemte, att då svarandeombudet hade så liten kännedom om det åtalade förhållandet, Petterson måtte åläggas personlig inställelse, hvilket ock af rätten mot svarandens bestridande bifölls. Ordföranden, häradshöfding Åberg, söm syntes. hafva en särdeles stor kännedom om rakten, der afverkningen skett, ledde undersökningen med mycket intresse och föreställde svarandeombudet det oegentliga i att bestrida riktigheten af jägmästaren Öhrströms besigtningsinstrument, hvilket bestridande så mycket mindre kunde gagna Petterson, som define — om äfven den åtalade rien ännu ej vore styrkt — likväl visat en klandervärd vårdslöshet, ivården omden egendom han af k. m:t fått sig anförtrodd, då han under så många år icke kommit underfund med den skedda afverkningen —. eller, om han haft kännedom om densamma, till en ännu mera klandervärd uraktlåtenhet att derom på behörig ort göra anmälan. Målet uppsköts att åter förekomma torsdagen den-30 innevarande. månad, till hvilken dag dei saken åberopade vittnen äfvensom jägmästaren hrström skulle inkallas :gåmt svaraden vid 25 rdrs vite iakttaga personlig inställelse Rånet i Salvitgränd. Häktade Jeppsson var i Må inställd för poliskammaren. Mekaniske arbetaren A. Johansson, den rånade, hvilken nu blifvit utskrifven från lasarettet, var äfven närvarande. Han yrkade, att lagens strängaste straff måtte å Jeppsson tillämpas. Jeppsson vihöll sitt erkännande. Målet uppsköts till om lördag. förenilislng och förfalskning. I går anställdes i poliskammaren ransakning, angående den af oss redan förut omnämde stationsskrifvaren J. Bark, hvilken gjort sig saker till försnvillning och förfalskning. Fill poliskarnmaren hade intendenten vid statens jernvägstrafik inkommit medföljande ytterligare upplysningar. Bark, HKvilken) varit anställd såsom föreståndare vid resegodsöfvervigtsexpeditionen å härvarande Centralstation, hade haft till åliggande att i särskilda böcker, benämda resegodsöfvervigtsböcker, hvarå hvarje blad omfattade två afdelningar, nemligen Stammen och biljetter å resegodset, införa i båda dessa afdelningar biljettens nummer, namnet å. det. tåg, hvarmed resegodset afgick, dag, månad och år då detta skedde, bestämmelseorten, resegodsets fiummer och stycketal samt äfgiften derför. Sedan desså ånteckningar. blifyit verkställda skildes den yttersta afdelningen af bladet från boken och öfverlemnades som öfyervigtsbiljett eller qvitto till denresande; hvarefter; återstoden af bladet utgjorde stammen, hvilken skulle af Bark förvaras för att utgöra verifikation vid redovisningen af influtna medel för resegodsöfvervigt. . Den-2, 12 och 22 i hvarje. månad skulle han i särskilda s. k. specifikationer till kontrollkontoret redovisa allainflutna medel:för resegodsöfvervigt för de föregående tio dagarne och samtidigt imsärida stämmen för nämda tid, på hvilken specifikationerna ensamt grunda sig. . Bark hade: nu dels upptagit af resande föreskrifven afgift och uppfört i stammen lägre be