Dagens Nyheter – 21 juli 1874, sida 2

hört hvad hon sade. Sjelf en oansenlig man, utan rikedom; utan snille och utan någon högre -samhällsställning, hade han ej tyckt sig kunna hysa några anspråk på att vinna henne, ty den tjenst, hån gjort henne, betraktade han. såsom enren öbetydlighet. — Så föga värdigt mig! upprepade han undrande -och på samma gång hänryckt. -O, min älskade l oy du mitt dif, min kejsarinna, min hustru! — hvad är väl jag, eftersom du icke anser mig stå vida under dig? Hon spratt till; bland de ord, han yttrat, förekom ett af-stotbetydelse; sont för ett ögonblick uppjagade en varm rodnad på henneös. nyss. Bå bleka kinder. Hon frågade med ett leende, som var på eu gång sorgsetoch vördnadsfullt: — Du -skulle vilja taga mig till din hustru — ännu? Han reste gig åter upp, känslolös för smärtan af sina sår: — Du frågar det? Vet du då icke att blotta tillåtelsen att vidröra din hand. gjort mig till den lyckligaste, den sällaste bland dödlige? Kan du föreställa dig attjag skulle vilja förvisa mig sjelf från paradiset; efter att en gång ha kommit inom. desB portar? Eller — hvilket förolämpande förslag tror du -mig i stånd att göra dig? — Intet. Hon såg på honom med en ionerlig, me