Dagens Nyheter – 18 juli 1874, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Död af vattuskräck. Från Tver i Ryssland gkrifves om ett der nyss inträffadt dödsfall, gom är egnadt att väcka intresse jemväl i vidare kretsar. För två år tillbaka lefvo i Tver fyra personer bitna af en hund. I början lade man ej någon vigt härvid utan antog att djuret, såsom unga hundar hafva för vana, på lek huggit efter ifrågavarande personer och af misstag sårat dem med sina tänder; men snart visade sig hos den ene af dem, en officersbetjent, tydliga symptomer af vattuskräck, i hvilken förfärliga sjukdom han jemväl i trots af all läkarebjelp dukade under. Hunden blef nu ihjälslagen och nedäfd. Emellertid hade, såsom vi nämde, andra personer också blifvit bitna af hunden och dessa fruktade naturligtvis det värsta äfven för sig, Bland de bitne befann sig en officer vid Tverska junkerskolan vid namn Kanischewsky, hvilken kort förut köpt djuret å bangården och skänkt det åt sin chef, öfverste Oertel i Tver. Med anledning af dödsfallet lät man uppgräfva hunden och anställde en noggrann obduktion af djuret, men den med största omsorg anställda undersökningen lemnade ej något resultat, som skulle ha tydt på vattuskräck hos hunden, och de bitne började småningom lugna sig med den tanken, att den i vattuskräck döde betjenten dessutom måste ha blifvit biten af en annan hund. Så förgingo två år och K. såväl som de öfrige olyckskamraterna glömde omsider bort hela händelsen, isynnerhet som de alla voro vid god nelsa. De skulle dock på ett förfärande sätt väckas ur sitt lugn; K. hade i slutet af senaste månad begifvit sig på jagt, förkylde sig dervid och återvände hem trött och frusen. För att uppvärma sig med ett glas te, lät han uppställa teköket, men hade knappt kringvridit dess kran och sett vattenstrålen flyta i tekannan, förrän han fattades af en sådan ångest, att han hoppade upp. och sprang sin väg. Annu hade han ej någon aning om sitt tillstånd, och då han plågades at en olidlig törst, reqvirerade han en flaska selters. Men vid åsynen af vattnet fattades han åter af samma ångest, åtföljd af kramp, och insåg nu med ens hela den fara, hvari han sväfvade, och anledningen dertill. Han var förberedd på sin död och dog äfven halfannat dygn derpå. under de förfärligaste plågor, efter att ha bibehållit medvetandet ända till de sista ögonblicen. Man kan lätt tänka sig de två återstående, af hunden också bitna personernas belägenhet, hvilka i tanken på det olycksöde, som jemväl väntar dem, naturligtvis ej kunna ha något lugnt ögonblick. Detta fall bevisar för öfrigt ånyo, att det smygande giftet uti af galna hundar tillfogadt sår: ej genom tiden förlorar något af sin styrka; ja det påstås t. o. m,, att man sett exempel på, det sjukdomen utbrutit först 9 till och med 13 år efter det man genom sett hundbett emottagit smittan dertill. Giltigt skäl. Att en tidning ej kommer ut på bestämd tid, kan med rätta klandras. Dock bör en sådan försummelse ursäktas, om sådana orsaker komma emellan som för ej länge sedan inträffade med en spansk tidning. Utgifvaren omtalar att regeringens trupper underhöllo en förfärlig eld i närheten af hans sätteri och tre skott förvirrade sig till och med in i detsamma. Under sådana omständigheter, säger han, mågte vi slå ur hågen att utgifva någon tidning den dagen, ty det är svårt att öfvertala personer till att stå och arbeta under det kulorna hvina rundtomkring dem. Ett bröllop i fängelset är säkert ingen alldaglig händelse och förtjenar derför att anföras, ehuru något särdeles prål ej utvecklades vid detsamma. Bröllopet försiggick för några sedan i den lilla skottska staden Pisley. Brudgummen hade lofvat en nn HN DA JG AR nära Hä BTR kn ÄRR ER SR a ERT TT Vd gt de og Fra Brr AT en