Dagens Nyheter – 18 juli 1874, sida 2

slöt jag att lemna Spanien. Jag tyckte mycket om landet — jag säger detta upprikti t — jag höll af det, emedan det bebos af ett folk, som var stort och åter kan blifva stort; men il måste vika för ödet och jag reste. Hvad ska det nu bli af landet? Serrano är icke mäktig att öfvertaga ledningen af hären eller regeringen; Sagasta är omöjlig; Zorilla skall, om han kommer tillbaka, möta ett dödligt hat; Espartero har blifvit en murhie, Pavia har inga traditioner för sig, Concha har fallit och Moriones,Campos, Blancos och Loma äro unga, oerfarna menniskor. En mycket mörk tid har kommit för Spanien. Jag tror väl icke att carlisterna genast skola triumfera, men de äro bättre organiserade och bättre anförda än den reguliera flären. Det är min personliga mening att iSpanien inom två år skall vara carlistiskt eller åtminstone i carlisternas våld — såvida icken en eller annan utländsk makt blandar sig i striden. Mera kan jag icke säga; ni inser at miua föregående förhållanden bjuda mig att fakttaga en försigtig hållning. Sedan detta samtal egde rum synas förhållandena ännu mera invecklat sig. Etttelegram af den 15 dennes meddelar nemligen att man i Madrid fruktar en ministerkris, i det att Zabala och Comacho ämua afgå, och under allt detta koncentrera sig carlisterna kring Bilbao, som nu synes alltmera hotadt.