Dagens Nyheter – 18 juli 1874, sida 2

utefter sjöstranden, hvarje bergsklyfta och skogsdunge genomletades, men naturligtvis förgäfves. Emellertid färdades flyktingarne skyndsamt framåt under hela natten. Det började redan dagas, då de anlände till Ferratino, hvarest friska hästar väntade dem. Ombytet försiggick i största hast, och ridten fortsattes med ökad snabbhet. Hela verlden var så lugn, så tyst, så fridfull omkring dem; allt sof ännu. Trots ansträngningarne hade de varit lyckliga under dessa nattliga timmar, som de tillbragt uti eljest så föga behagliga omständigheter, ty de hade njutit af frihetens sötma. Men sedan solen väl gått upp, skulle — det visste de — konungens soldater, kyrkans och statens legoknektar, despotismens vapendragare hvimla omkring dem; endast nattetid blomstrade frihet i detta land. De styrde sin kosa mot hafvet; och in-. genting syntes dem mera eftersträfvansvärdt än att nå detta mål så fort som möjligt. Ur det djupa sår, Erceldoune erhållit i axeln, hade blodet ideligen sipprat fram, och en allt häftigare värk började der infinna sig; under brottningen med sin rival hade han emottagit en väldig stöt i bröstet, hvars följder för hvarje timme blefvo allt värre. Han kunde icke längre andas utan svårighet. Men sjelf gaf han ej akt på