Dagens Nyheter – 17 juli 1874, sida 2

RE 7 nn ned till de hemska underjordiska hålor, som utgjorde ett ganska betydande parti af dem förfallna medeltidsbyggnaden, Likväl var han: uppfylld af en stolt glädje, då han. förde Idalia fram genom detta, förrädiska: mörker: under hennes lyckligare dagar, då hon strålade på splendida fester, då hon njöt af maktens och rikedomens företräden, hade hundratals, män, täflat uti att bevisa henre sin hyllaing;., men han ensam delade hennes; fara. I medgången hade, så mångs omgifvit henne; nu, då hon befann sig i nöd, hade ban ingen rival. 4 PA Ljudet. af brådskande steg,-sorlet af röster, som ropade öfver hvarandra, hördes nu ..allt närmare och. hördes samtidigt från flere håll... Åf de yttranden som nådde Erceldounes öron, förstod han att presternaingenting visste om sin höge förmans missöde, utan hade blifvit väckte genom, bullret af. striden i den aflägset belägna cellen samt upptäckt hans egen frånvaro och umbrierns af ruset framkallade tunga sömn. Men ännu återstod en möjlighet. att undkomma — nemligen om flyktiogarne kunde hinoa klosterporten, innan man der sökte efter dem. ; — Kan pi skjuta? hviskade han till gin följeslagarinna.,, x.us SENS Hon fattade. pistolen, ,som han höll i sin hand, och iade fingret på hanen. — Mitt lif har mer än en gång förut berott af min egen skjutfärdighet.