Dagens Nyheter – 17 juli 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Rörande det mordattentat, som egt rum i Kissingen mot furst Bismarck, och hvarom flera telegrammer haft att förmäla, berättar en korrespondent till National-Zeitung följande detaljer: För att till en början gifva edra läsare en öfversigt af de lokala förhållandena. vill jag nämna, att furst Bismarck bor i dr Viruffs hus till höger om bryggan öfver Saale. Närmast intill bryggan är en restauratiom belägen, i hvars trädgård talrika gäster bruka äta middag. I förbindelse med restaurationen står ett hötel garni, som tillhör samma egare. Närmast hotellet ligger dr Diruffs hus, hvars första våning furst Bismarck bebor. På andra sidan om Diroffs hus befinner sig äfven ett hötel garni, som likaledes besökes af talrika middagsgäster. Platsen för attentatet är alltså vid middagstiden ganska liflig, och då Bismarck vanligen vid samma tid brukar i vagn begifva sig till badet, infinner sig regelmässigt en-ovanlig stor publik för att se den berömde mannen; Så var ock i dag en talrik publik tillstädes, då furst Bismarck kl. 1,2 vid södra sidan af Diruffska trädgården steg upp i den ktingliga vagnen, medan en badbetjent tog plats på kuskbocken bredvidkusken. Då vagnen från trädgårdsgränden skulle svänga in på den ofvan beskrifna hufvudgatan, sågs, enligt hvad den baierske hofkusken Schmidt, som körde vagnen, berättar, en person, iklädd en rock af det snitt, som de katolska andlige begagna, röra sig framför vagnen, så att kusken var tvungen att köra långsamt och ftillropa manhen att; gå ur. vägen, hvilken tillsägelse flera gånger måste upprepas, innan han lydde. Under tiden hade vagnen kommit till den för: sta af. de ofvannämda restaurationerna, och: i detta ögonblick aflossades på mycket nära håll en pistol mot fursten. Kusken, ehuru gripen af skräck, hade dock den sinnesnärvaron att vända sig om. Han får fursten oskadd och beredde sig derför att fara vidare, då han fick syn på mördaren, när han, börtkastande pistolen, ämnade försvinna i den till följd af skottet från restaurationerna och husen i närheten tillströmmande folkmassan. Kusken gaf då mördaren en kraftig pisksläng öfver ansigtet, och samtidigt grep en bådgäst (skådespelaren Lederer från Darmstadt) zhonom i strupen. Förgäfves ansträngde sig mördaren att slita sig lös (Ledeters hand bär flera märken efter hans bett); folkmassan slöt sig omkring honom som en mur, och man slog honom med käppar och knytnäfvar, så det nästan var fara för, att han skulle blifva på platsen. Furst Bismarck var lyckligtvis endast lindrigt sårad; en lätt skråma på högra handen var den enda synliga följden af moördförsöket. Bismarck steg ur sin vagn öck sökte lugna folket, i det han erinrade om, ätt mördaren vore hemfallen under lagen. Då man erbållit visshet, att ingen fara var å färde, och de närvarandes upprörda sinnesstämning hade lagt sig, omringades fursten från. alla håll. Hvar och en ville visa sitt deltagande, en obeskriflig förvirring inträdde och endast småningom lyckades fursten bana sig väg genom folkmassan, Under tiden mera släpades än fördes mördaren af badgäster till stadsfängelset. Han uppgaf sig våra tunnbindaregesällen Kullmann från Magdeburg och svarade på alla frägor blott: Jag:har begått dådet af egen drift. Tan är en ung man af ömkring-19 eller 20 år med det råaste yttre, ehuru han tillika på mig gjorde intryck af att vara en bakslug och lömsk natur; som en fanatiker ser han icke ut. Alla höllo också derför för troligt, att han låtit lega sig att begå förbrytelsen, med hvad rätt vill jag emellertid lemha osagdt; men ånmärkningsvärdt är likväl det samtida sammanträffandet af mordet med uppträdandet af den ofvan omtalade personen i restrock. Trots den genom det förefallna framallade starka nervretningen kunde furst Bismarck med högra armen i band vedan kl. 3 begifva sig till polisdomstolen; han önskade nemligen sjelf se och tala med mördaren. Innebållet af detta samtal äfvensom resultatet af den förberedande rättsliga undersökningen äro naturligtvis ännu icke kända. Vid visitationen af mördarens person har man, enligt hvad ryktet vill veta, funnit en papperslapp, på hvilken med elegant handstil stod antecknadt: I huset med påskrift: dr Diruffjun. Genom gatorna och förbi furst Bismarcks has: böljar, medan jag skrifver detta, en upprörd folkmassa. Upprepade gånger måste fursten visa sig för folket, som helsade honom med ändlöstjubel. Alla yttrade den önskan, att mordförsöket icke måtte menligt inverka på furstens helsotillstånd. Ett telegram till samma tidning, hvarur ofvanstående berättelse är hemtad, meddelar ock att furst Bismarck endast -har) den omständigheten; att-han förde handen till hufvudet för att helsa, att tacka för ätt skottet ej träffade hufvudet. Fursten:skall för öfrigt ha häftig smärta i handen och -han har svårt för att-skrifva, men befinner gig eljest, tröts den af händelsen förorsakade sinnesrörelsen, väl. Den artikel i tidningen Figaro, uvilken föranledde tidningens suspension på 14 dagar och som väckte så stor harm bland den franska nationalförsamlingens medlemmar, lyder i det väsentliga sålanda: Mina herrar deputerade, ni, som nyligen voro så suveräna, när dat mällla att cläåna An na;vmomnu man