Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 2

Efter fälttjenstöfningarne i Vartofta och Vilske härader. Från fullt trovärdig person hafva vi mottagit följande med begäran om dess offentliggörande: Då det icke torde sakna intresse för tidningens läsare att erfara något om nu afslutade fälttjenstöfningar, bedömda till sina följder för landtmannen, tillåter insändaren sig något orda i detta hänseende. Man må hafva hvilken uppfattning som helst om gagnet eller icke gagnet af dessa öfningar, så kan det icke vara utan intresse att aktgifva på företeelserna sådana de äro och gifva sanningen sin rätt. Insändaren har noggrann kännedom om den plats der högqvarteret varit förlagdt den 2—5:te d:s och hvaromkring mindre strider utkämpats under dessa dagar och om en annan plats SV. från Falköping, der åtskilliga streds förekommo den 7:de och hvarest striddes rundt omkring åbyggnaderna, på vägar och stigar emellan åkergärden och ängar, och kan icke annat än vitsorda den utomordentliga noggrannhet, hvarmed undvikits att orsaka skada. Det har varit öfverraskande att der hela sqvadrener och kompanier framgått t. o. m. på gångstigar genom sädoch gräsgärden icke finna något att anmärka, som förtjenar kallas skada; här har uppenbarlien tågats (må militären tillgifva mig uttrycket) i gåsmarsch, der större eller mindre truppmassor varit lägrade, å förenämda ställen, ha dertill valts platser å betesmarker, der skadan icke heller kan sägas vara sådan, att det vore ringaste anledning att derför ifrågasätta ersättning. Några andra lägerplatser, dem insändaren varit i tillfälle att se, ha visserligen måst tagas å ängar, men så nära vägarne och med så inskränkt utrymme som varit möjligt; för dessa begära egarne måhända ersättning, måtte anspråken då blifva i förhållande till den verkliga, obetydliga, förlusten, för ortens anseendes skull! Berättelser kringlöpa söderifrån om prejerier från befolkningens sida emot befäl och trupp, men det är att antaga att de äro öfverdrifna, der de icke äro diktade. Med den kännedom insändaren har af befolkningen tror han sig kunna antaga att de omtalda prejerierna, derest de förekommit, ej få läggas hemmansegare till last utan backstugusittare och fattige. Det skulle vara smärtsamt att, på samma gång man måste erkänna den höga grad af disciplin och god vilja som hog befäl och manskap gjort sig gällande, nödgas blygas för landtbefolkningens uppförande.