Dagens Nyheter – 13 juli 1874, sida 2

Atte Små populära zoologiska notiser. XVIV. Haren. (Lepus borealis. Nilss.) (Forts.) Harens längd (räknadt från nosspetsen till svansroten) är omkring 2 fot. Svansen är en riktig tummeliten, böjd uppåt som en metkrok och försedd med tjock mera yfvig ull. Hufvudet har sådan form, att man skulle tro; det första skapade harparet hafva fått hvar sin duktiga örfil på hvardera sidan och så bastant, att hufvudet derigenoim blifvit tillplattadt på båda sidor och kroknat (blifvit kullrigt) ofvantill, och man skulle vidare kunna tänka sig, att denna harens form på hufvudet gått i oförändradt arf tillika med rädslan, som naturligtvis måste hafva följt på en sådan dufning. Att jag på denna min uppfinning i afseendde på tillkomsten af formen på harhufvudet icke behöfver taga patent för att få behålla den för mig sjelf, derom är jag fullt öfvertygad. 1 Harens ögon äro ganska stora och till färgen bruna... Framtänderna äro de för alla gnagare typiska med den skilnad, att de äro hvita (andra gnagares brungula) och att de öfre hafva fått ett par små runda, i spetsarne trubbiga reservtänder bakom sig. Våra tvetändta menniskor skulle säkert vilja hafva sina reservtänder ställda på samma sitt. Det är med håren som med en och annan menniska: ban tycks road af att synas vara hvad han alldeles icke är, nemligen — krigisk, ty han begagnar mustascher, till färgen svarta och hvita, men ingen annan än jag, nu för tillfället, bryr sig någonsin om att kalla dem annat än rätt och slätt morrhår eller murrhår, hvilka båda senare benämningar kanske kunna smälla lika högt. Hvartdera örat innehar lika stor längd som hufvudet och de äro mycket rörliga, hvadan man under harens friska dagar får se honom 4klippa med dem, svänga dem än hit och än dit, för att söka uppfånga något verkligt eller endast anadt ljud, som möjligen skulle kunna störa. friden. uti hans lilla sensibla hjerta. Bakbenen. äro starkare byggda och nästan dubbelt så långa som frambenen och de förras tassar betydligt större än de senares. Det är de der större, som man ibland använder, när man: stryker öfver med hartassen. På sina fem framoch fyra baktår begagnar haren svarta: ibland oss menniskör mindre moderna naglar. Man lärer bland många andra mer eller mindre trovärda påståenden här i verlden hafva haft äfven ett, förmodligen stående i sammanhang. med den mycket omtvistade dock .så höget beaktansvärda darwinismen om arternas förändring, nemligen det att djurens och äfven. menniskans — ludenhet skulle så småningom dels hafva -redan försvunnit, dels :ock försvinna efter hand:och med :mången menniska veta vij) att: det. redan kommit. så-låbgty det håren på hufvudet fallit och falla af, allt hvad de hinna; men med ludenheten på benen har det ännu icke kommit derhän, att den börjat ge med sig. ens under sjelfva fotsulorna, som äro beklädda med en lång, tjock och yfvig ull nästan liknade björnragg, så icke har väl haren till tyckandes kommit långt i sin artförändring: Men det är kanske för att påskynda den, för att få, åtminstone: till en början, fotsulotna hårfria, som han gnor och springer så besatt, här helst man träffar på