Dagens Nyheter – 11 juli 1874, sida 1

menniskor, bibehöll. dock den sistnämndes trinda, ansigte det öppna godmodiga uttryck, som naturen en. gång förlänat detsamma. De öfriga tycktes allesammans vara kalla, hårda och otillgängliga menniskor. : Sedan bordsbönen var läst, aflägsnade sig de vördiga bröderna i en lång rad. Endast umbriern och en ånnån mink stannade qvar för att duka af Bordet. : — Vill ni taga det här med er till hurden? sade portvakten, i det han samlade ihop på en tallrik, åtskilliga lemningar af måltiden. Det var väl att ni icke lät honom följa er hit; priorn skulle ej ha tyckt om ett så stort kreatur. ; Tack, svarade Erceldonne, i det han mottog tallriken. i .Derefter. tillade han med lägre röst: — Om ni kommer. in i min cell, gode fader, har jag, någonting i min flaska att bjuda er på, som är mera muntrande än ert vatten och er getmjölk. Umbrierns ögon lyste af förtjusning; men omedelbart derefter tycktes han komma ihåg något som bedröfvade honom, ty ett moln öfverfor hastigt hans anlete. Han hviskade: — En annan qväll, min son —, i morgon qväll t. ex., ty då är jag ledig, I afton måste jag göra tjenst. Ni hittar väl tillbaka till er cell, och ni kan ju kläda af er i månskenet? Vi begagna aldrig några ljus, utom i matsalen och kapellet.