Dagens Nyheter – 11 juli 1874, sida 1

merat bekantskap, var:född i det land, som fordom hette Umbrien, och hang föräldrar hade lefvat i de torftigaste omständigheter. Hån var således alltifrån ungdomen van vid försakelser af alla släg; dock gladdes han söm ett barn, när något tillfälle att få smörja kråset yppade sig. Med den tunga nyckelknippan i sin hand fråmgick hån långsamt genom den mörka körridoren och stannade först sedan han uppnått dörren till en af de ytterst belägna cellernå, söm anvisats. till sofrum -åt främlingen. — Här skall ni bo, min sön, sade han. Jag kommer. till er om en halftimme. Vi supera då allesåmmans i matsalen. Sedan Erceldoune blifvit allena, tillslöt hän sin dörr och företog sig. till .en början att ordna sin drägt; derpå slog han sig ned bredvid hunden på halmmadrassen, funderandö öfver huru han skulle gå till väga för att från den ståndpunkt, han redan uppnått, hastigast och säkrast kunna viana det mål, bat föresatt sig. Sålunda förgick tiden mycket fort; det syntes honom som hade endast nägra få minuter förflutit sedan portvakten aflägsnade sig, då denne återkom sägande: — Aftonmåltiden väntar oss, min broder; den är rikligare än vanligt, tack vare er flit och skicklighet. Erceldoune följde honom och lemnade hunden qvar i cellen.