Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 2

TT Tr vw ov tanken på de många läckra middagar han skulle få intaga, om fågel och fisk — eljest rariteter inom klostret — komme att finnas der i öfverflöd. Ea stund stod han helt tyst och såg på Erceldoune, hvars frimodiga, stolta och ä liga ansigte strax ingaf honom förtroende; deiefter eneglade ban längtansfullt på vassen, der de delikata fåglarne hade sitt tillhåll. — Vänta några ögonblick, min son, sade ban, det står icke i min makt att bevilja er begäran, men jag skall tala med-allmoseutdelaren om saken. Få se hvad vi kunna göra. Om priorn ger sitt bifall till hvad ni önskar, skall ingen bli gladare deröfver än jag; ty — Gud må veta att det är ett hårdt och otacksamt arbete att i denna magra ort söka efter föda åt sjuttio hungriga magar. Vänta en sekuad, jag kommer genast tillbaka. Han upplyftade åter sina vattenkrukor, som han ställt på marken medan han talade, och gick in i klostret. Erceldoune förblef stående invid sjön och blickade upp till det fönster, der hans hjertas herrskarinna visat sig. Han tyckte sig ge hennes hår glänsa derinne i den mörka cellen; han föreställde gig att hon stod der och betraktade honom, medan han för bådas säkerhets skull icke vågade göra det så öppet. Emellertid var bans förmåga. att rädda henne helt och hållet beroende derm, huruvida han skulle bli insläppt i klostret ler