Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 1

icke. Den stund munken var borta syntes honom lång som en evighet. ÅAngslan förblindade hans ögon och förvirrade hans hufvud, då den gamle cistercienser-brodern omsider nalkades honom med långsamma steg. Tänk om hans begäran blifvit afslagen, hans förklädnad genomskådad! Hastigt häfdes hans oro, när munken redan på något afstånd ropade: — Er vilja skall uppfyllas, min son! Priorn hade förklarat gig icke ha något emot att villfara er önskan. Var nu så god och döda en svan åt oss strax, om det låter sig göra. Vi skola herbergera er och ge er mat, om ni bara, enligt löfte, jagar och fiskar här i trakten, så att vår matkällare blir full. Erceldoune sänkte sitt hufvud, för att den rodnad af glädje, som uppsteg på hans kin. der, icke måtte synas. — Jag skall arbeta åt er natt och dag, om ni så vill, min fader, svarads han helt kort. Skulle han ej ha velat arbeta som en galörslaf under sommarens mest tryckande hetta, under vinterns skarpaste köld, blott för att derigenom köpa sig ett enda leende af henne eller bespara henne en enda sekunds lidande! Utan att yttra något vidare, laddade han sin pistol, aflossade skottet samt sårade en vild svan i vingen. — Hemta hit honom! sade ham till Sul!