Dagens Nyheter – 8 juli 1874, sida 2

Sm Öfver Ålperna. (Bref till D: N.) Staden Innsbruck ligger liksom i en trång kittel, på alla håll omgifven af väldiga berg, på hvilkas hjessor den eviga snön tronar. Häri ligger utan tvitvel något imponerande, men denna kedja af bergmassor, hvilka liksom cernera staden, ger den ett nästan tryckt utseende. Denna stämpel af dysterhet harmonierar ock tullkomligt med den tysta, ensliga stadens skaplynne, af hvilket äfven den re-sande främlingen måste taga intryck. För öfrigt har Innsbruck ej något särdeles märkvärdigt att förete. För oss svenskar är emellertid den gamla Franciscanerkirche af ett eget intresse, ty under dess hvalf afsvor Kristina fädrens tro; de jernklädda bilderna af längesen förmultnade konungar och furstar voro vittnen till ceremonien, och de stå der ännu med samma strängt högtidliga jernmin som fordom. Ett likaså romantiskt, men mera leende, gladt uttryck än det man finner i tyrolarnes hufvudstad har modren naturen gifvit åt den långa dalsträcka, tåget passerar, innan man från Miänchensidan anländer till Innsbruck. Kufstein är törhända här det mest måleriska stället. Liksom ur. vattnet reser sig det otillgängliga bergfästet, hvars murar sköljas af den gula Inn, som bryter sig en väg. mellan branta klippväggar. Något närmare Inngbruck — vid Jenbach — vidgar sig dalen; floden har satt på sig en lugnare min och sqvalpar fram clan fuktiga, trädbekränsade betesmarker. Vid dess stränder ser man än en liten täck by, än ett rudimentärt kapell med frälsarens bild, blomsterbehängd af fromma händer, och hjordarnes klockor pingla sin MT ENTER MER ONE SRK SSG LS VR STON OLE