Dagens Nyheter – 8 juli 1874, sida 1

Något om prestbristen. Vid fjolårets kyrkomöte väcktes, som våra läsare erinra sig, af domprosten i Vesterås f. d. professoren i grekiska språket vid Lunds universitet C. W. Linder en motion om att blifvande prester hädanefter skulle vara förpligtade att före absolverandet af föreskrifna examina inför teologiska fakulteterna vid universiteten aflägga en särskild examen inför den filosofiska fakulteten i några till denna fakultet hörande således verdsliga ämnen. Sistnämda, den s. k. teologiska filosofiska, examen hade visserligen redån genom ett kungl. bref af år 1865 blifvit vid universiteten införd, men ej såsom obligatorisk, utan endast såsom fakultativ, d. v. s. dess afläggande var öfverlemnadt åt den blifvande prestens godtycke; tog han ej denna examen, så var hela olägenheten deraf för honom i befordringsväg en minskning i tjenstemeriter af ett år, ingenting vidare; fördelarne åter att kunna sluta sin prestkurs i Upsala eiler Lund ett å två år tidigare än sin jemförelsevis mera bildade framtida kamrat i prestembetet samt en mindre dyr akademisk kurs i dess helhet. Resultatet af detta stadgande har derför ej blifvit och kunde ej heller gerna blifva något annat, än att den nya examen blef en examen snart sagdt endast på papperet; med andra ord; de unga presternas bildning i profana vetenskaper blef i alle mänhet ej större efter 1865 än den var förut, deras vetande i oheliga ting inskränkte lsig fortfarande i allmänhet till det minsta möjliga mått. 1868 års kyrkomöte och 1873 års Första kammare uttalade sig äfven för prestbildningens höjande på sätt, domprosten Linder vid kyrkomötet sistnämda år föreslog, men vid 1873 års kyrkomöte samt i samma årg Andra kammare gjorde sig den motsatta åsigten gällande. Statsrådet Wennerberg och riksdagsmannen, numera bankofullmäktigen Liss Olof Larsson i Andra kammaren samt samma statsråd, understödt af biskopen i Hernösands stift Beckman, f. d. teologie professor i Upsala, lyckades förmå Andra kammaren att underkänna Första kammarens beslut och 1873 års kyrkomöte, att om icke uttryckligen ogilla, dock i sjelfva verket till noll och intet värde reducera det nästföregående kyrkomötets beslut, då kyrkomötet afslog hr Linders förslag om en förnyad skrifvelse till k m:t i frågan, Hufvudskälet för afslaget var prestbristen, ett skäl, som isynnerhet framhölls af hr Wennerberg; ett annat skäl, som anfördes af biskop Beckman och hr Liss Olof Larssons var det, om icke skadliga, så åtminstone jemförelsevis öfsverflödiga för presten af att ega någon större allmän bildning. Statsrådet Wennerberg hade redan under diskussionen i Första kammaren med synnerlig ifver betonat den rådande bristen på prester. Domksapitlens yttranden i frågan bestyrkte, att man hade smått om prester öfverallt i stiften, utom i erkestiftet och Lunds stift; i ett stift, Linköpings, hade man till och med lidit af prestbristi 20 år. Hvad domkapitlen emellertid icke yttrat sig om, men som hr statsrådet ändå ansåg ge