Dagens Nyheter – 7 juli 1874, sida 2

Lugg Giulio Villaflor aldrig hört uttalas. Han visste knappt, om han skulle våga tro sina egna öron. EN nudlar — Per fede! ropade -han, låtande sitt råseri och. sin. förvåning framträda i dagen. Per. fede!; på är djerf, madame! oo Jag lemnar ;åt andra att vara fega — t. ex. åt presterna, som utlägga .snaror för tappra män och hota fångna qvinnor, Han -rodnade ånyo af blygsel. och förargelse; han var-ofördragsam, grym, listig, en intrigör, en lögnare, en samvetslös, ärelysten menniska, till ytterlighet fåfäng och högdragen; men med allt detta var han likväl en gentleman, . och han kände djupt förebråelsens: udd. j L — Jag kom hit — icke för att hota, utan för att öfvertala, sade;ban, Min dotter, hi bör inse, att vi icke utan den yttersta mötvilja, och endast i högsta nödfall, kunna för: mås att använda våld mot er, fastän ni mer än någon annan trotsat. italienska regeringen. Er ungdom, ert kön, er utomordentliga fägring, allt gör det till en högst piösam pligt att behandla-er med stränghet. : Hon smålog. — Hvarken kungamakten eller presterskapet har någonsin visat sig lida af alltför mycken finkänslighet; och hvad beträffar denna stränghet, om hvilken ni talar, så vill jag visst ej skydda mig deremot genom att framhålla mitt köns svaghet, Jag tror också,