Dagens Nyheter – 7 juli 1874, sida 2

I Bidrag till supbriets historia. Några tidningar hafva nyligen ånyo gifvit offentlighet åt ett snart 100 år gammalt dokument, hvilket förträffligt visar den omsorg man på den tiden utvecklade för att riktigt grundligt nedsänka vårt folk i bränvinseländet. Det är en af landshöfdingeembetet i Kalmar län utgifven, så lydande : tKingörelse. Som man nu hunnit vid kronobränneriet samla ett litet förråd af bränvin, hvaraf man gjärna önskar allmänheten måtte iå deltaga så långt det räcker, ty står det enhvar, landthushållare, af:cherrskaper — presterskap och ståndspersoner och allmoge fritt, att vid deras resor till staden undfå, så länge der finnes någon tillgång, emot 2 daler 1 och ett tredjedels öre silfvermynt kannan, dock ej mindre än halfankare, deruti jag önskade att Hera ville deltaga, på det hvar oc en kunde få till att börja med, då den som afhämtar det, bör hafva med sig en liten förteckning på alla dem, som äro i intressentskap, som andertecknas af känd man. Detta hafver jag sett mig skyldig göra, emedan tillverkningen af bränvin ännu är så liten och obetydlig emot så många afnämare; såsom ock att: krögare och minutörer ej måga få tillfälle att utöfva ett obilligt skinnande på allmänheten som jag försport skall hafva skedt af en och annan, som redan hafver undfått. Hvilket jag lofvar allmänheten icke skall hända igenom denna: författning, och så länge så litet tillgån; finnes på denna vara. Kunnandes jag fägna allmänheten att få snart flera pannor i gång som kring Helgemässetiden ett ännu större antal, och på det att både landtoch stadsman vi ankomsten till brärtneriet eller slottet söka och fråga att blifva underrättade och ändå ej få något ; säkert svar den dagen om bränvin finnes eller ej, så skall på slottsporten finnas ett tryckt anslag fasthäftadt med-de orden: I dag finnes bränvin . till salo. Eller då intet finnes de orden: I dag finnes ej bränvin att sälja. Och på det att den som kan vara inrester på detta ärende ej må fara bort utan att blifva hjelpt skall finnas ett anslag af innehåll: I morgon eller öfvermorgön finnes bränvin till salo. Detta gör jag på det länets inneyånare så vidt möjligt är må kunna få smaka och röna Kgl. M:ts nåd och ynest emot allmänheten af ett så lindrigt pris erhållande ochfria dem från medborgarnes skinneri. Kommardes kl. 10 vara den tiden, på hvilken försäljning börjas. Kalmar Lands Cancellie den 29 juli 1776, Pehr Lilliehorn.) Thure Wenberg. Ofvanstående aktstycke förtjenar verkligen att studeras såsom något annat än ett blott kuriosum. Det var visserligen icke under många år, som höga vederbörande vågade så uppenbart, som här skedde, hylla en last, men verkningarne af dessa kortlifvade kronobrännerier hafva varit mera omfattande och förstörande än deras upphofsmän kunde ana. Oeh står icke ännu bränvinet qvar likasom på Gustaf III:s dagar såsom en lifsfaktor för den :k. svenska staten, d. v. s. riksstaten?. Vi le måhända åt amiral Lilliehorns utgjutelser, och förvåna oss öfver :oblygheten hos den tidens styrande att ockra på lasten; men i sjelfva verket hafva vi ej så mycket att stoltsera öfver, så länge Vi fortfara att göra bränvinssupandet till en af rikets vigtigaste inkomstkällor — och det var just det, som 1770och 1780-talens vise män-också ville; .-Låtom oss hoppas, att em tid kommer, och snart, då svenskemän hafva rätt att med ett medlidsamt förakt betrakta så väl ofvanstående ruskiga kungörelse som den statsmannavishet, som tror att svenska staten florerar i samma mån medborgarne supa friskt. Nyss anförda kungörelse erinrar om en annan sida af bränvinseländet i slutet af 1700-talet. Den nyvaknade ifvern för bevarandet af våra fornminnen låter oss hoppas, att vår tid icke skall gifva efterverlden skäl att beklaga sig öfver enahända fel Hos oss. Hvilken kontrast då landshöfdingeembetet i Kalmar år 1776 låter på den gamla ärevördiga slottsporten under svenska riksvapnet annonsera att här. finnes bränvin till salo; och då svenske krigare år 1611 genom anslag på porten läto de belägrande danskarne veta: Jag. heter Kalmare den dertör ingen mig fubba eller då Gustaf I låter inreda och Johan III försköna gemaket i Kuretornet, och då Gustaf III låter nedbryta dess golf för att af detta gemak och ett under liggande rum inreda drankhus åt bränneriet och uppföra ett pumpverk -derstädes! Elfva belägringar kunde Kalmar slott uthärda och lika blank lyste den gyllne Kulan från vactentornets höga spets milsvidt utåt hafvet; met bränvinet kom och slottet föll. För bränvinet måste en god del af vattentornet raseras, 8 st. bränneriugnar stå än i dag qvariJohan II:s stora slottskök, och slottets största praktrum, gröna salen, med: dess fina panelverk i polygonrutor och lister i grönt och guld, förvandlades till spånmålsvind för kronobränneriet. Hvilken våndalism att förvandla en af vårt lands minnesrikaste borgar till en krog! Minnet deraf bar förvarats i ett