Dagens Nyheter – 7 juli 1874, sida 2

a — 0, Gudg moder! Hvilken man ni skulle ha blifvii! — ni skulle ha kommit att styra en verld. Idalia var trött på artigheter; den min och blick, hvarmed hon åhörde prelatens utgjutelse, vittnade tydligt nog derom. — Hvem vet? -sade hon. Kanske hade jag ock blifvit en: kyrklig hofman och sålt min själ för att komma i besittning af makt! Satiren var bitter; men han tycktes väl tåla vid den, Han böjde sig fram och lade sin band med ametist-ringen, hvilken glänste såsom en basilisks ögon, på hennes knä. Härvid -hviskade han i hennes öra: — Idalia! qvionor med er fägring kunna muta sina förtryckare med annat än guld och politiskt nyttiga upplysningar. Ni skall om ni vill, få köpa er frihet — af: mig. Hon förstod honom. Hennes blod råkade i en häftig rörelse; hon sköt honom ifrån sig, såsom hade han varit pestsmittad, samt mötte honom dereöfter med sin blick; och sedan han en gång sett denna blick, fann han sig föranlåten att sänka sitt hufvud och för en stund betrakta stengolfvet. — Monsignor, sade hon i en tvär, isande ton, då jag vägrar att bli en förräderska, bör det också vara temligen klart för -er att jag aldrig kan samtycka till att bli er älskarinna. Vanäran är lika vederstygglig, om hon uppträder i den ena formen eller i den andra,