Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 2

a oo PR VAS BA BOM PAJ TMA TÄTA hamnen för att så snart som möjligt åter få sola sig i återskenet af majestätets glang. Au revoir! Karlshamns-Vislanda-banans invigning. Vislanda den 29 juni. Sylfiden skulle gå i mörgse kl. 10 — men hon gick iske på utsatt klockslag och gick dessutom långsammare, än mån uppgifvit. Sylfiden gjorde för öfrigt skäl för sitt namn, ty hon skötte sig alldeles förträffligt i sitt figurå mot de något oroliga vågorna. Denna Sylfidens goda egenskap som sjöbåt uppskattades dock ej bättre af åtskilliga qvinnor och barn, än att de i salongen anordnade scener, som gjorde vistandet der nere alldeles omöjligt för andra än dem sjelfva, n. b. så vida man icke ville vara nog uppoffrande att för sällskaps skull instämma i den jämmerfulla konserten. För min del föredrog jag att betrakta kusten, huru ful han än var under större delen af färden, och de skämtsamma vågornas behagliga lek med vår lilla Sylfid. Rättvisligen må tilläggas, att utsigten dock är herrlig så länge man har Sölvesborg i sigte; den i lummiga träd inbäddade Lilla staden utbreder sig längs kusten, som sedan höjer sig amfiteatraliskt inåt landet. Den intagande taflans bakgrund bildas af den förut omtalade skogbevuxna bergåsen Ryssberget. Men tiden gick och icke något Karlshamn syntes till, jag började blifva orolig på fullt allvar. Tanken på den af nådens solsken fråssande staden, på majestätet och på det kl. !,3 afående festtåget ordentligt qvalde mig; men vad var att göra? Hellre hade jag gåtit mellan Sölvesborg och Karlshamn än utstå denna ovisshetens pina. Andtligen skymtade dock den sistnämda stadens hvita kyrktorn, Sylfiden gjorde i glädjen några stora hopp, vi kommo in på smult vatten och snart tedde sig hamnen för våra blickar. Vi mottogos med kunglig salut af tre der liggande skeppsgossebriggar i full högtidsskrud: man drack således antagligen just nu majestätets skål uppe på Stadshuset. En nitisk festreferents känslor under förhanden varande omständigheter låta sig lättare tänkas än beskrifvas ... Jag afbryter här för att sans fagon expediera frukosten för h. m:t med dötsamma denna frukost gafs, enligt beslät åf stadsfullmäktige, af staden; men de välvisa hrr fullmäktige hade öck beslutat, att de ensamme dervid skulle representera staden. Det var, med andra ord, icke tillfälle beredt för andra, att mot deltagande i kostnaden få vara med om festmåltiden; De skäl, hvilka anfördes som motiv för detta fullmäktiges beslut, ärd till den grad befängda, att jag icke ens här vill omnämna dem. Men vidare hade man, d. v. s. fullmäktiges ordförande, hr konsul Edvard Meyer, förklarat, icke endast att referenter för stadens tidningar ej skulle beredas tillfälle att med eller utan afgift deltaga i middagen, utan ock att möjligen kömmande referenter från annan ort skulle röna samma gästfria och vänliga bemötande. En aktad konfrater på platsen, festreferent för dagen, äfven han, har meddelat mig detta, med det tillägget, att han, tör sin del, under sådana förhållanden naturligtvis icke komme att falla besvärlig med några som helst upplysningar om stadens af en så strängt sluten öch vald krets gifna frukost för h. m:t konungen. Af skyldig aktning för den tidning, jag har äran att för tillfället representera, måste jag naturligtvis följa hans exempel. — Det var ett annat förhållande med middagen i Kristianstad; den var subskriberad, och jag skulle icke tro, att man der varit nog ohöflig att neka en främling — om än referent — deltaga, om denne i tid anmält sig, medan platser ännu funnos att tillgå. Man har för mycket lefnadsvett i Kristianstad för att göra sig saker till en sådan betise. I sammanhang härmed må nämnas, att redaktören af Illustrerad tidning erbjudit sig att sända en tecknare ned till Karlshamn för att upptaga bilder från jernvägsinvigningen, men att detta artiga anbud på det bestämdaste afböjts, jemväl af stadsfullmäktiges ordförande. Detta är ett ännu mera talande bevis för den ställning, högsta vederbörande i det goda Karlshamn intaga till pressen. För min personliga del ber jag hr ordföranden i Karlshamns stadsfullmäktige vara förvissad derom, att jag, derest ofvan anförda varit mig förut bekant, icke hade infunnit mig för att fullgöra min referentpligt vid banans invigning, allra minst om jag kunnat ana hvilken plats i festtåget man behagat i nåder medgifva referenterna ast begagna. Detta är detta. Låtom oss nu öfvergå från Sylfiden till Karlshamn. Hamnen ligger i ena ändan af staden, jernvägsstationen i den andra och det är en rätt dryg promenad från det ena stället till det andra, synnerligen då man, såsom i dag var fallet, hade så mycket att se på under vägen. En mängd hus vid stora gatan utmärkte sig nemligen för särdeles smakfulla dekorationer. Det var en rikedom på flaggor, draperier, girlander, blommor och grönt, som förlänade staden en både festlig och intagande prägel, och det var med verklig saknad, man påskyndade sina steg. Dertill kommer, att staden eger många vackra, nätta och välbyggda hus. Hvad som mest ådrog sig uppmärksamheten var den omsorg och finess, som på många ställen spårades i detaljanordningarna, I sistnämda hänsyn vore orätt att ej nämna det Beyerska huset, fint och pyntadt som ett litet förtjusande dockskåp. Jag skulle nog nämna flera, om jag bara vore mera hemmastadd på platsen; men jag känner blott husen Meyer Beyer NT 1 a oo fen Alfa mA Rn