Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 1

RE a RR a ra nor, till hvilkas antal Jenny Lind räknar ej blott svenskar utan alla skandinaver, dem hon med sitt inflytelserika beskydd eller med sin välgörenhet på allt sätt tjenat och städse välvilligt mottagit och uppmuntrat, skall det ock kännas tomt att veta henne ej mera kunna träffas i London; dit väl ingen svensk på länge styrt kosan utan att önska sig kunna få se eller åtminstone höra talas om denna vårt lands sanna stolthet. Stockholms arbetareförenin firar söndagen den 12 dennes sin åttonde sommarhögtidsdag medelst utfärd å ångbåtar till gretve Wirsåns natursköna egendom Djursholm. Denna egendom, som är belägen i Danderyds socken, 2 mil från Stockholm, har fordom tillhört den i Sveriges krigshistoria namnkunniga adliga ätten Baner, hvars sista ättling, generalfälttygmästaren G. E. Banåer, dog 1706. Godset har sedermera genom köp öfvergått till Wirsenska slägten. Bland ställets historiska minnen må nämnas att den store fältherren Johan Ban6r här blifvit född. Om MW. Runebergs sofvande Amor, hvilken torde vara känd af våra konstnärer, säger en finsk tidning att den aflockar betraktaren denna känsla af behag och tillfredsställelse, som hvarje snilleburet konstverk skänker. Den lille kärleksguden af marmor ligger makligt utsträckt på en hård bädd, omgifven af en murgrönsranka, med sina begge fylliga armar under det lockiga hufvudet och under dem de späda vingarne hopfläkta, bildande en den lenaste hufvudkudde, snarlik ett snäckskal; med båda händerna omfattar han den ännu oförsökta pilen, och bredvid honom längs bädden ligger den obegagnade bågen. Statyn, som fullbordades i Rom i februari 1871, tillhör en derstädes bosatt landsmaninna och konstnärinna, fröken Aline Bremer, som benäget tillåtit den hemtas hit till Norden, till hennes och bildhuggarens hemland, för att tills vidare förvaras uti finska konstföreningens samling, och vi kunna ej annat än uttrycka vår tacksamhet för denna hennes visade välvilja. Ett annat exemplar af denna staty tillhör numera kejsarinnan af Ryssland, som beporn det under sin vistelse i Rom våren De begge andra från Rom ankomio Runebergska statyerna äro ännu ej uppackade, emedan deras blifvande plats ej är bestämd. Apollo och Marsyas är, som bekant, en beställning af Helsingfors bildade fruhtimmer; Psyche och de två sefyrerna (i gips) tillhör ännu konstnären. Friend. Musikdirektören vid Andra lifgardet F. Sjöberg, hvilken år 1835 vid 11 års ålder antogs som musikelev och den 1; juli 1849 befordrades till direktör samt alltså i onsdags under ett fjerdedels sekel innehaft sin befattning såsom regementsmusikens ledare, fick sistnämda dag mottaga ett vackert erkännande af officerskåren, som var samlad vid det tillfälle, då konsert å Hasselbacken utfördes af Andra lifgardets musikkår, idetgrefve Lagerberg uti ettjanslående talframhöll direktör Sjöbergs kända och erkända förtjenster samt tackade å officerskårens vägnar för det hedrande. sätt, hvarpå hr Sjöberg alltid vetat häfda sin plats och musgikkårens anseende. Efter denna skål inföll musiken med fanfarer och uppstämde en utaf hr Sjöbergs marscher. Påföljande dag, då direktör Sjöberg fyllde 50 år, hade musikkåren samlats i den festligt pu repetitionssalen. inom regementets kasern och öfverlemnade dervid äldsta hautboisten hr Åberg efter ett lyckönskningstal å sina kamraters och musikkårens vägnar till direktör Sjöberg en smakfullt arbetad, dyrbar taktpinne af silfver, försedd med inskrift och emblera, På aftonen samma dag vid konserten å Hasselbacken observerade man nämda present, förd af den vana hanen. Dödsfall. Kyrkoherden i Silfåkra och Refvinge pastorat (Lunds stift) dr H. H. Ringius afled i söndags, 66 år gammal. Den aflidne var känd såsom skicklig botanist. — I går morgon afled: å Gröndal invid Stockholm justitieborgmästaren Eklunds maka, född Hiessleiter, till saknad för alla som lärt känna henne. Piatsen bakom Nationalmuseum, der Sillhofvet ända till för något mer än ett år sedan hade sitt läge och förpestade en stadsdel, som på en gång kan sägas höra till de vackraste och tillika mest vanvårdade i hufvudstaden, kommer nu att förvandlas till ett öppet torg, sedän de der belägna rucklen, efter det kajbyggnaden åt denna sida fullbordats, ändtligen blifvit nedrifna. Det torde möjligen icke komma att gå så synnerligen raskt undan med platsens. ändamålsenliga ordnande, men man kan dock hafva skäl att hoppas, att det skall gå säkert. Början till ett dylikt ordnande har giorts i dessa dagar, i det nemligen den emellan norska ministerpalatset och v. Höpkenska huset belägna gränden ända ned till kajen förses med körbana af fältsten och trottoarer af tuktad sten. Enligt hvad N. D. A. hört uppgifvas, lära vederbörande äfven hafva för afsigt att låta stenlägga en del af sjelfva latsen samt planen närmast kajen, hvilka ör när närvarande anlitas i och för uppla;j af diverse artiklar tillhörande vår inoc exportlista. Den senare i synnerhet har visat sig vara i stort behof deraf, enär dennå