Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 1

SL RN Victor gjorde en åtbörd såsom för att stilla den upprördes känslor. — Hvarför icke? — Jag ville blott sätta er på prof. Uppriktigt sagdt, tilltrodde jag er icke en så stor oegennytta, en så sublim, idealistisk åskådning. Vill ni verkligen påglå, att ni hellre låter er hängas eller skjutas af Bourbonerna i morgon, än ni mottager en plats vid derag hof och en italiensk hederstitel? Han talade i en föraktfull, misstrogen, ölvermodig ton; likasom han aldrig väntat att estvius i en hast skulle börja utsprita guld och diamanter, likaså hade han aldrig kunnat föreställa sig att han någonsin skulle finna. en tillstymmelse till hvad man kallar heder och redbarhet hos den man, med hvilken han för tillfället hade att göra — en man, som ej ryggade tillbaka för något brott och som icke visste hvad ånger vill säga. Greken svarade honom med tvär stämma: — Håna mig så mycket ni behagar. Jag har en smula samvete i mig, jag också — ni må tro det eller icke. Jag är visst en dålig menniska, men så dålig som ni synes antaga är jag verkligen ej. Det finnes få synder, som jag ej begått, det finnes intet brott, för hvilket jag rädes; men en affölling har jag aldrig varit — skall jag aldrig blifva! Vid hirlen! om jag kände inom mig, att jag var på väg att bli en förrädare, om IDAGIA Il 8