Dagens Nyheter – 2 juli 1874, sida 2

mit in från sjön när vi vaknade, och var! sysselsatt att taga ur sköttarne. En hade fått ett par tunnor på ett varp; i båten bredvid hade man inte fått ett lif på dubbelt. Iögen hade förlorat. Hafvet låg blankt som qvicksilfver och sjöarne hade redan antagit formen af långa dyningar, som ännu kunde bryta på några famnar. Det var ett egendomligt skådespel som nu företedde sig. Långt ut till sjös, der några undervattensref lågo, sågs plötsligen den blanka ytan afbrytas, en mörk vägg reser sig mot korizonten, det nalkas först långsamt, nu springer det och i ett upplöser den sig i en kokard af skum. Mot eftermiddagen hade det blåst upp en liten bris och vi sträckte till hafs för att kryssa upp till Sandhamn, dit vi beräknade komma följande morgon i god tid. (Forts.)