Dagens Nyheter – 2 juli 1874, sida 2

-—-—fp — Kan ni icke tilltro mig något bättre motiv än detta? — Caro mio, huru skulle jag kunna tro er om någonting, som är bättre än att vara mån om penningen. Det är den enda dygd, som verlden belönar. Greken sammanbet förbittrad sina tänder. — Jag tänker icke på hennes rikedom, sade han; jag tänker på henne — på mina egna synder mot henne, på hennes skönhet, hennes snille, heneg lif! Hans röst sänktes, och åtör lät han höra en snyftning. För ögonblicket talade han endast rena sanniogen; han tänkte nu icke på sig sjelf, utan på Tdalia; icke på sin egen fara, icke på sin egen förlust, utan på henneg olycka. Han älskade henne på sitt underliga, tyranniska sätt. — Hon är i Villaflors våld! mumlade han med ångest. — Man säger så. Ni vet redan lika mycket som jag vet. Det var ett förskräckligt slag för oss, Att förhålla ess lugna och söka förebygga vidare upptäckter är allt hvad vi kunna göra. Arresteringen skedde i palatset vid Antina och föregicks af ett gräsligt blodbad; alla, gom icke blefvo nedskjutna, togos till fånga, och bland dem er grefvinna. Emellertid var hon utan tvifvel den, som mån egentligen ville komma åt. — Hvart har man fört henne? — Hurn kan ni göra en så barnslig fråga?